Nashville, Tennessee

Lars Moberg: Lämnar politiken för musiken - en stund

17 oktober: Just anlända till Nashville, Tennessee beslutar vi oss resolut för att lämna politiken och rapporterandet åt sidan åtminstone för några timmar. För det är väl snarast ett måste i USA:s Music City att besöka countrymusikens helgedom, Grand Ole Opry.

Visa på kartan

Sagt och gjort. Biljetter till överkomliga priser. Vi sällar oss till en påfallande grånad skara som förväntansfullt trampar runt utanför den rätt fula betongkloss uppförd på sjuttiotalet som blev Opry när klassiska Ryman Auditorium inne i centrala Nashville blev alltför trångt.

Cowboystövlar, stora bältesspännen och hattar är överrepresenterade bland en nästan helt vit publik. Politiken finns nog här också tänker jag, ligger liksom i luften och lurar. Fast ingen talar om presidentval eller kandidater.

Varenda lördagsföreställning från Grand Ole Opry sedan 1925 har direktsänts i radio! Världens äldsta radioprogram i obruten svit, får vi veta. Och där sitter han ju, en tunnhårig man med perfekt välmodulerad radioröst. Han kunde göra reklam för vad som helst. Och det är just det han gör. Han har ett eget litet bord på scenen. Och medan musikerna avlöser varandra får vi tips om luftkonditioneringsanläggningar och fiskeredskap. Reklam! Mellan varje nummer reklam. Känns faktiskt helt absurt.

Jean Shepard sjunger Tennessee Waltz och Amazing Grace och publiken är lycklig. Hon är rödklädd, drar småfräcka vitsar och sjunger lite hest.

Publiken som sagt med på noterna och Jean, en pigg sjuttiofemåring som otaliga gånger trampat scengolvet på Opry och som hade sina stora hits redan på femtiotalet, hon avslutar till ännu mera jubel med att joddla.

Det här är förstås en "All American" tillställning från början till slut. Men musiken i countrytemplet är mindre country än vad jag förväntat mig. Jean Shepard med sina vitsar och gamla hits, den möjligen något yngre Jim Ed Brown som fullbordar den sentimentala avdelningen, och Riders in the Sky, fyra grabbar i cowboyhattar som varken är så bra eller roliga som de själva tycks tro. Den delen av programmet känns kanske lite väl nattstånden. Och passar publiken som hand i handske.

Resten är nog mera rock än country. Bra drag, gitarrsolon med hisnande löpningar, och så här och där i små instick i texter eller mellansnack förmedlas värderingar djupts och tryggt förankrade i konservativ mylla. Som när en av frontmännen i Montgomery Gentry står där stadigt och kaxigt i sin vidbrättade, svarta hatt, kramar mikrofonstativet och välsignar landet och "our troops".

Har lite svårt efteråt att bestämma mig för vad jag egentligen tycker. En märklig tillställning. Men som så ofta i underhållningens och showens förlovade land - det är väloljat och flyt från början till slut. Jag är glad att vi fick med Grand Ole Opry i vårt eget rätt stressade program. Och reklamen för fiskedon, den glömmer man ju aldrig.

Lars Moberg

Mejla Lars

Mer om Lars Moberg

SVT:s utrikesreporter Lars Moberg och fotografen Rolf Linde reser fram till presidentvalet 4 november från öst till väst genom USA och gör flera reportage som du ser i Aktuellts sändningar 21.00 i SVT2.

• Tweet