Claes JB Löfgren i Kandahar, Afghanistan. Foto: Linda Hörnqvist, SVT

Kandahar, Afghanistan

Claes JB Löfgren: Efter fyra dagar kunde vi börja arbeta

29 oktober: Vi kom till Kandahar i lördags, ändå tog det fyra dagar innan vi såg själva staden. Det första stoppet var KAF, Kandahar Airfield.

Visa på kartan

Precis som Camp Victory i Bagdad är KAF-basen byggd kring en flygplats. På KAF sover, äter och arbetar 15 000 soldater, de allra flesta från Kanada.

"Då och då landar en kinesisk-tillverkad raket i lägret"

Och precis som runt Camp Victory i Bagdad är murarna höga, säkerhetskontrollerna många och bevakningen rigorös. Då och då landar en kinesisk-tillverkad raket innanför lägret, men de avfyras utan större precision och ställer sällan till med någon skada. Då går raketlarmet och alla måste kasta sig ner på marken, med skyddsvästar och hjälmar på och ligga kvar tills signalen fara över ljuder över den stora basen.

Efter en natt på KAF, med tre matsalar, tre gym, tre affärer och en boardwalk med Pizza Hut, Tim Horton coffee och Big Burger, transporterades vi till Camp Nathan Smith alldeles utanför själva stadskärnan.

"Transporten skedde i en LAV, där vi sitter i ett fönsterlöst utrymme och enda kontakten med yttervärlden är en dataskärm"

Det är ett så kallat PRT, ett provinsiellt uppbyggnadslag med både soldater (300 stycken) och civila experter från utrikesdepartmentet, kanadensiska motsvarigheten till SIDA och några hjälporganisationer.

Transporten skedde i en så kallad LAV, Light Armoured Vehicle, där passagerarna sitter i ett fönsterlöst utrymme och enda kontakten med yttervärlden är en dataskärm kopplad till en kamera i fronten på bilen.

Måndagen skulle vi få följa med till två byar utanför staden, men vi kom bara tillbaka till KAF, där vi förgäves väntade på några som skulle följa med, tills solen hann gå ner och det bara återstod att åka tillbaka till Nathan Smith.

Nathan Smith är en av de 100 kanadensiska soldater som stupat under den kanadensiska Afghanistan-operationen. Kusligt nog tjänstgör just nu en soldat med just det namnet här på basen.

"En promenad i hjälm och skyddsväst mellan hus omgivna av murar och nyfikna barn och getter"

Först i tisdags kom vi ut till ett distriktscenter och kunde börja arbeta. Ett rådslag, en så kallad shura, hölls mellan den kanadensiska kontingenten och en rad stamäldsten från distriktet Dent i västra Kandahar.

På väg till shuran. Foto: Linda Hörnqvist, SVT

Claes JB Löfgren tillsammans med Sergeant Eric Dagenais.Foto: Linda Hörnqvist, SVT

Och i går var vi för första gången med på en fotpatrull runt basen, en promenad i hjälm och skyddsväst mellan hus omgivna av murar och nyfikna barn, getter, män på indien-tillverkade cyklar och en och annan pråligt utsmyckad långtradare.

"I år har kanadensarna skjutit ihjäl tre civila, människor som kommit för nära konvojerna"

Människor vi pratade med gillar fotpatrullerna bättre än de motoriserade konvojerna som dundrar fram, högljudda och aggressiva, med sirener och ett ständigt tutande. Regeln är att ingen ska komma närmare än 100 meter.

I år har kanadensarna skjutit ihjäl tre civila, människor som av olika anledningar kommit för nära konvojerna. Ett efter omständigheterna ganska litet antal med tanke på den stora mängden konvojer.

Just nu blir jag avbruten där jag sitter vid datorn på major Vance Whites kontor. Måste sluta skriva för att skicka den här rapporten på ett mycket segt internet. Någon annan behöver datorn jag fått låna. Vi får återkomma från Kandahar.

Claes JB Löfgren, SVT:s korrespondent i Afghanistan, som är i landet tillsammans med fotografen Linda Hörnqvist fram till den 11 november. Se deras reportage i Aktuellt och Rapport.

Mer om Claes JB Löfgren

Claes JB Löfgren och Linda Hörnqvist i Kandahar.Foto: SVT

• Tweet