Rikard Collsiöö får hjälp att arrangera en bild. Foto: SVT

Kenya

Erika Bjerström: Uppfinningsrikedom och hårt arbete bakom den perfekta bilden

27 november: Rikard Collsiöö är en resvan, global fotograf. På vår reportageresa i Kenya bygger han en tv-studio i det fria, för att i nästa stund ligga ner på den torra åkern och filma oxar.

Visa på kartan

Utanför TV-huset på Gärdet i Stockholm yr snön - människor utanför vårt redigeringsblock hukar sig i blåsten medan skymningen sänker sig.

Men jag befinner mig nån helt annanstans - där jorden är röd, solen gassar och en kvinna står med en baby på ryggen mitt ute på en åker med ett paraply till skydd mot solens strålar. Redigerare Susanne Cairenius och jag håller på och mejslar fram ett reportage om klimatförändringarna i Kenya.

Det är några dagar sedan jag kom hem från en veckolång reportageresa som innehöll starka möten med lantbrukarparet Robert och Agnes som kämpar mot de allt längre torrperioderna och nyckfulla regnen, många skakiga timmar i jeep på gropiga vägar och ett brutalt överfallsförsök i Nairobis trafikkaos, i mörkret, på kvällen (som slutade lyckligt).

Lantbrukarna Robert och Agnes som Erika och Rikard träffar i Kenya.Foto: SVT

Men när fotograf Rikard Collsiöö och jag landade på Nairobis flygplats hade vi bara en enda intervju bokad - med statssekreteraren för landets energidepartement. Bara den intervjun - som jag inte tror kommer att vara med i reportaget till slut - tog tre veckor att få.

"Hela tiden kämpar jag mot en olustkänsla att på kolonialt vis ha dumpit ner i Afrika och förvänta mig total uppställning - omedelbart"

Det är svårt att ordna med kontakter, tolkar och guider från Stockholm. Så den första dagen är en lång rad av telefonsamtal, möten, luncher och plötsligt har allt fallit på plats - vi har bil, chaufför, guide, landsbygdsutvecklare som möter oss och vi har till och med byhövdingens välsignelse att besöka ett lantbrukarpar i en by i östra Kenya som vi hoppas kunna bygga reportaget kring.

Hela tiden kämpar jag mot en olustkänsla att på kolonialt vis ha dumpit ner i Afrika och förvänta mig total uppställning - omedelbart. Men de kenyaner jag arbetar med under våra resor lugnar mig vänligt och artigt på den punkten. "Så här fungerar det här - vi är vana".

En sån här reportageresa bygger på ett nära samarbete mellan fotograf och reporter, att ge varandra tid att arbeta - ofta är det fotografen som klagar på reporterns evighetslånga intervjuer som gör att det blir för lite tid att filma. Rikard Collsiöö är en resvan, global fotograf, han har bevakat krig och naturkatastrofer, bott tre år i Mellanöstern. Hans filminsatser under de här dagarna kan jämföras med ett tufft gympass.

"Djuren gör irriterade utfall mot Rikard eftersom de blir rädda för den stora kameran"

Med tre liter vatten som hjälp mot vätskebristen springer han omkring i hettan. Han ligger ner på den torra åkern och filmar närbilder när Robert kommer förbi med plogen och sina två oxar. Djuren gör irriterade utfall mot Rikard eftersom de blir rädda för den stora kameran.

Erika Bjerström och Rikard Collsiöö in action.Foto: SVT

I nästa stund ber Rikard om en yxa och börjar kvista en gren. Sen bär vi kameran mellan oss medan han vill filma närbilder av den spruckna jorden i en enda svepande rörelse. Det går inget vidare, eftersom jag snubblar till i de djupa fårorna.

"Det krävs åtta gruvarbetare för att lyfta det tunga, oljiga röret och ha det på sina axlar. Bilden blir jättesnygg"

När vi ska intervjua klimatexperten Muhammed Adow som följt med oss från hjälporganisationen Christian Aid så bygger Rikard en provisorisk tv-studio i det fria. Han släpar ut två stenblock och lägger på åkern och får en snygg intervjubild. När vi dagen därpå är ute i den dalgång där Kenya hittat stora kolfyndigheter som man nu tänker bryta, så vill Rikard filma maskinoperatören vid borrmaskinen genom ett rör. Det krävs åtta gruvarbetare för att lyfta det tunga, oljiga röret och ha det på sina axlar. Bilden blir jättesnygg.

Intervju i det fria. Foto: SVT

Ett annat sätt att se på saken. Foto: SVT

Jag vet också att jag vill skildra det vackra, Afrikas rika natur. Tack vare ett kort regn har människor och djur fått ett kort andrum. Vi tillbringar några timmar i en näraliggande nationalpark. Rikard filmar zebran som dricker ur det vattenhål som fyllts på, och den utrotningshotade vita noshörningen som betar av den skira grönskan. Men om inte regnen kommer tillbaka så kommer solen snart ha bränt bort gräset, torkat upp vattnet och de späda majsplantor som Robert och Agnes lyckats driva upp på sitt jordbruk, sin shamba.

"Tillbaka i redigeringsblocket i TV-huset. Jag sitter och tittar på lantbrukaren Roberts skarpskurna drag i ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma"

Den afrikanska jordbrukaren har alltid levt på gränsen till vad som är möjligt men har också visat prov på stor uppfinningsrikedom för att överleva. Men de pågående klimatförändringarna gör att marginalerna helt håller på att försvinna.

Tillbaka i redigeringsblocket i TV-huset. Susanne är förtjust över alla vackra bilder och spännande vinklar, hon vill få med så många som möjligt. Jag sitter och tittar på lantbrukaren Roberts skarpskurna drag i ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Han hade just berättat för mig därute på åkern att klimatförändringarna är hans eget fel eftersom han hugger ner träd på sin shamba som han sen säljer som träkol för att få pengar till mat.

"Jag frågar om han hört talas om de globala klimatförändringarna? Det har han inte"

Jag frågar om han hört talas om de globala klimatförändringarna? Det har han inte. Då kommer Muhammed fram och börjar berätta för honom om forskarnas rön om hur koldioxiden från de rika ländernas industralisering har samlats i atmosfären och hur jorden sakta värms upp.

Robert blir tyst. Hans första fråga handlar om barnen.
- Kommer de kunna odla på shamban i framtiden? Jag ska ju snart dö säger han som är 49 år fyllda, medveten om den låga medellivslängden för kenyanska män.
Hans fråga blir hängande i luften.
- Hur reagerar du på vad du just hört? frågar jag honom.
- Very bad, blir svaret.
- Det är alltid den fattigaste som drabbas hårdast.

Han greppar tömmarna och ger sig ut på åkern igen. Han har ingen aning om ifall sådden kommer att överleva så den går att skörda den här gången heller.
- We just have to keep hoping, säger Robert.

Erika Bjerström

Mer om Erika Bjerström

Mejla Erika

Se Erika Bjerström och Rikard Collsiöös reportage om klimatförändringarna i Kenya i Korrespondenterna tisdag 9 december, 21.30 i SVT.

• Tweet