Här publicerar vi kontinuerligt sammanfattningar av säsongens alla program och ibland med förslag på vidareläsning.


Barnen har blivit lämnade på barnhemmet eftersom föräldrarna antingen sitter i fängelse eller är aidssjuka. Foto: SVT

Kapstaden

Linda Aziz: Min bild av Sydafrika förändras radikalt när jag går på rättegångar

3 december: Det är ingen demon, utan en pappa och polisman som gråter sig igenom hela rättegången där han döms för att ha skjutit sina tre barn i huvudet medan de sov, eftersom mannen ville straffa sin fru.

Fakta: En av tio har Internet

Yttrandefriheten i Sydafrika är grundlagsskyddad. Många lagar från apartheidtiden begränsar publiciteten av information som berör polisen, det nationella försvaret, fängelser och mentala institutioner. Auktoriteterna kan också tvinga journalister att avslöja källor. I dag är de privata tidningarna, till exempel Mail and Guardian, Cape Times och Sunday Times, kritiska mot regeringen, politiska partier och andra samhällsaktörer. Allt fler får tillgång till Internet i Sydafrika, men bara tio procent hade tillgång till Internet år 2007. Nio procent av invånarna är vita.

Linda Aziz

Visa på kartan

Sydafrika är värstinglandet i internationell brottsstatistik. Här är mord, misshandel och våldtäkt vardag. 2007 begicks 24 000 mord i Sydafrika, vilket innebär att cirka 65 människor mördas varje dag. Detta ger Sydafrika en mordstatistik som är åtta gånger högre än världsgenomsnittet.

Jag åker till Kapstaden i Sydafrika för att träffa journalisterna på Cape Times, en seriös morgontidning jämförbar med Göteborgs-Posten, för att höra deras motivering till det sydafrikanska sättet att rapportera om brott.

"Alla uppgifter om de inblandade publiceras. Det spelar ingen roll om de är åtalade, dömda eller brottsoffer"

Cape Times och de andra sydafrikanska tidningarna är fyllda med brottsreferat. Alla uppgifter om de inblandade publiceras: namn, bostadsadress, ålder och så vidare. Det spelar ingen roll om de är åtalade, dömda eller brottsoffer.

Redan innan jag kom hit visste jag att de sydafrikanska medierna har en helt annan syn på den personliga integriteten än svenska medier.

"Kriminaliteten är så hög att de måste få veta var farorna finns"

Rätt snart får jag klart för mig varför medierna i Sydafrika känner ett så stort behov att sätta allmänintresset före skyddet för individerna.

- Invånarna i Sydafrika har behov av att få veta vad som händer i samhället. Kriminaliteten är så hög att de måste få veta var farorna finns. Därför publicerar vi namn på misstänkta personer redan innan de blir dömda, säger Tony Weaver, ansvarig utgivare på Cape Times.

Blir den åtalade frikänd efter en domstolsprövning är de inte sena med att publicera domslutet. Den enda situationen då Cape Times är försiktig med detaljer är då minderåriga är inblandade.
- Barn ska inte behöva lida ännu mer, säger Tony Weaver.

"Efter att Sydafrika demokratiserades 1994 har allmänhetens efterfrågan på insyn varit enorm"

Under apartheid censurerades medierna i Sydafrika. De vitas misshandel, tortyr och diskriminering av svarta och färgade var inget medierna fick rapportera om. Efter att Sydafrika demokratiserades 1994 har allmänhetens efterfrågan på insyn varit enorm och därför lämnar Cape Times ut så många detaljer som möjligt om dem som är inblandade i kriminalfall.

- Det är Cape Times uppgift att varna och informera invånarna om faror. Vi lever i ett samhälle med hög kriminalitet, men de flesta av oss är fredliga och vi vill veta varför vissa vill oss illa, säger Karen Breytenbach, kriminalreporter på Cape Times.

Brottsstatistiken i Sydafrika är skrämmande. 53 000 kvinnor våldtogs i Sydafrika förra året, 24 000 människor mördades, 130 000 personer utsattes för väpnade rånförsök och 210 000 misshandlades grovt, enligt South African Police Service. Allt detta händer i ett land med 45 miljoner invånare. Jag pratar med servicekillarna på bensinmacken, fiskare, souvenirförsäljarna på marknaden, journalister, lärare, affärsmän, dagispersonal, arbetslösa i kåkstäderna, människor från alla möjliga samhällsklasser och med olika bakgrund. Alla har en historia av våld och hot att berätta. Alla har råkat ut för något eller känner någon som råkat ut för något brott.

"De små barnen hopas omkring mig trots att jag är helt okänd för dem. De bara längtar efter att få sitta i någons knä och få kärleksfull beröring"

Det är svårt att tänka sig att alla dessa brott begås på de här gatorna. Under de två veckor jag varit i Kapstaden har jag bara träffat snälla, pratglada och vänliga människor ute på gatorna. Men min bild av Sydafrika förändras radikalt när jag går på rättegångar där de mest fruktansvärda brott behandlas och när jag intervjuar fångar som sitter i fängelse för brott som jag inte trodde människor var kapabla att genomföra. Jag har även besökt barnhem där barnen blivit lämnade eftersom föräldrarna antingen sitter i fängelse eller är aidssjuka. De små barnen hopas omkring mig trots att jag är helt okänd för dem. De bara längtar efter att få sitta i någons knä och få kärleksfull beröring.

På barnhemmet bor 150 barn som sköts av tre kvinnor. Även om barnen får tillräckligt med mat och har hela och rena kläder är de hungriga - de hungrar efter den kärlek deras fängslade föräldrar inte kan ge dem. Foto: SVT
På barnhemmet bor 150 barn som sköts av tre kvinnor. Även om barnen får tillräckligt med mat och har hela och rena kläder är de hungriga - de hungrar efter den kärlek deras fängslade föräldrar inte kan ge dem.Foto: SVT

"De har helt tappat de grundläggande värderingarna, ett människoliv betyder ingenting"

Det är inga demoner som kör rakt in i ett skjul och dödar hela familjer, det är inga demoner som våldtar kvinnor för att visa sin makt och det är ingen demon, utan en pappa och polisman som gråter sig igenom hela rättegången där han döms för att ha skjutit sina tre barn i huvudet medan de sov, eftersom mannen ville straffa sin fru. Brottslingarna är "helt vanliga människor" som inte klarat av att leva i det stressade och frustrerade samhället som sydafrikanerna lever i. De har helt tappat de grundläggande värderingarna; ett människoliv betyder ingenting för dem.

På mitt hotell träffar jag en vit familj. De väntar på att få sina visum för att flytta till England. Precis som tusentals andra vita sydafrikaner emigrerar de. De har råd att flytta till ett bättre liv. Mamma Jean-Marie berättar för mig att barnens pappa mördades för tre år sedan av en okänd man som bröt sig in i deras hus. Mitt framför ögonen på resten av familjen. Sedan dess har de levt med livvakter.
- Sydafrika är ett jättevackert land, men varför ska jag utsätta mina barn för alla de faror som finns här när jag kan erbjuda dem ett bättre, friare liv i Europa? Där behöver vi inte vara på helspänn hela tiden, säger Jean-Marie.

Svenska medier, till exempel Göteborgs-Posten, lämnar bara i enstaka, extraordinära fall ut namn och andra uppgifter som gör att de som är inblandade i brott kan identifieras i medierna.
- Jag tycker det är väldigt viktigt att medierna inte är en extra domstol. Jag tycker det är rätt att vi låter hänsyn och personens integritet väga över. Den liberala pressetiken tar för lite hänsyn till den enskilda människan och till den personliga integriteten, säger Göteborgs-Postens ansvariga utgivare, Jonathan Falck.

"Sydafrikanerna läser inte brottsartiklarna för att de är sensationella, kittlande nyheter. Brottsartiklarna är viktiga varningssignaler"

Efter att ha satt sig in i sydafrikanernas situation är det inte så svårt att förstå varför allmänintresset väger över skyddet av individen. Sydafrikanerna läser inte brottsartiklarna för att de är sensationella, kittlande nyheter. Brottsartiklarna är viktiga varningssignaler som uppmärksammar invånarna på vilka faror det finns i samhället så att de kan försöka skydda sig från dem.

Linda Aziz, utrikesreporter på SVT, i Kapstaden, Sydafrika.

Mejla Linda

Alternativ bild för flash innehåll.
Frida i Ingen är vän med en fattig. Foto: Anders Hansson.

Ingen är vän med en fattig Programmet om Frida har berört er lyssnare. Hör hela här.

Senaste nyheterna
Rebecca Vinterbarn Elg. Foto: UR

Rebecca utmanar Strindberg I Hej litteraturen får Strindberg-skeptikern Rebecca Vinterbarn Elg möjlighet att ge författaren en ny chans.