Kvinnor och barn i Kalma, ett av de största flyktinglägren i Darfur med 100 000 människor. Foto: SVT

Darfur

Fredrik Sperling: Även här hittar man sin plats och försöker drömma

10 december: Jag känner mig ovanligt lätt efter att ha träffat dessa människor. Deras styrka efter att ha förlorat allt. Värdighet på en plats där det är nästan omöjligt med ett privatliv.

Visa på kartan

Jag får huka när jag går in i den lilla restaurangen. Vi slår oss ner på plaststolar, min tolk och jag. Männen äter, kvinnorna serverar. Det är gott, slafsiga köttgrytor och bönröror. Och sött te till det.

Ute på gatan trängs folk som köper, säljer, reparerar cyklar, klipper hår. Ljudet tränger igenom restaurangens presenningsväggar, men ändå är det som att vara i en annan värld. För några minuter slipper jag solen och myllret och intrycken.

"Det är som hela Örebro eller Linköping, fast i hyddor och tält"

Vi går ut igen, vidare en liten bit bort från huvudgatan, till
trävarukvarteren. Här görs allt från plank till möbler. Det mesta
exporteras. Säljs för att kunna köpa frukt, bönor och kött på huvudgatan.

Vi är i Kalma, ett av de största flyktinglägren i Darfur i Sudan. Här bor 100 000 människor. Det är som hela Örebro eller Linköping, fast i hyddor och tält, och det är det största flyktingläger jag varit i.

"Han pratar om nattliga räder av hästburen milis mot lägrets utkanter. Hur kvinnor våldtas eller försvinner"

Bortanför träkvarteren, förbi barberaren, träffar jag en av lägrets ledare. Han pratar om nattliga räder av hästburen milis mot lägrets utkanter. Hur kvinnor våldtas eller försvinner när de måste ge sig ut för att leta ved. "Men det är ju vapenstillestånd?" säger jag. Han skakar på huvudet.

Samtidigt ser jag en helikopter komma från öster. På väg tillbaka från anfall regeringen förnekar. Den flyger lågt och nära lägret på sin väg hem för att påminna människorna här vad de varit med om. Och att deras familjer som är kvar råkar ut för samma sak och snart kommer hit, de också.

Men det som slår mig är hur livet går vidare. Även här hittar man sin plats och försöker drömma.

Cykelhandlaren, den unga killen som förlorat allt, har redan flera anställda som hjälper honom att reparera cyklar. Det går bra för honom, han vill spara pengar för att kunna bygga upp sin nerbrända verkstad igen. När han kommer härifrån.

Den unga cykelhandlaren vill spara pengar för att bygga upp sin nedbrända verkstad, om han kommer ifrån lägret.Foto: SVT

Tvålförsäljerskan, som får ihop några kronor om dagen. Hon kan köpa grönsaker för att dryga ut majsmjölet från hjälporganisationerna. Viktiga vitaminer för hennes barn så att de blir starka. När de kommer härifrån.

Repslagaren, den gamla nästan blinda mannen. För att ha något att göra säger han. Det är viktigt att inte ge upp, att fortsätta jobba. Så man kommer ihåg sitt yrke. Om man kommer härifrån.

Det är viktigt att inte ge upp, att fortsätta jobba, säger repslagaren.Foto: SVT

Jag känner mig ovanligt lätt efter att ha träffat dessa människor. Deras styrka efter att ha förlorat allt. Värdighet på en plats där det är nästan omöjligt med ett privatliv. Hoppet att de ska komma hem igen.

"Hopp, död, brutalitet, glädje. Allt lever så smärtsamt nära varandra"

Men vi är i ett flyktingläger. Hopp, död, brutalitet, glädje. Allt lever så smärtsamt nära varandra. Plötsligt hör jag skrik, ser män springa, förföljda av sudanesiska soldater. "De får ju inte vara här" är det enda jag hinner tänka innan de är försvunna.

Dammet lägger sig. Kommersen återupptas.

"Hon vet bara att de som soldaterna griper aldrig kommer tillbaka"

En gammal dam kommer fram till mig. Hennes son greps av soldaterna, hon vädjar till mig att jag måste göra något. De kommer att döda honom.

Varför? Hon vet inte. Hon vet bara att de som soldaterna griper aldrig kommer tillbaka.

Jag säger att det inte finns mycket jag kan göra, jag tar hans namn för att ge till FN.

"You can tell me your story" säger jag. "Can I interview you?"

Fredrik Sperling, SVT:s korrespondent i Afrika

Mer om Fredrik Sperling

Mejla Fredrik

Under en vecka i december sänder P3 och SVT Musikhjälpen för att samla in pengar till de 67 miljoner människorna som är på flykt i världen. Nonstop, tre programledare instängda i en glasbur utan fast föda, från 13 december 19.00 till 19 december 19.00.

Lena Pettersson: I varje tält bor en tragedi
Stefan Åsberg: "Besten" ska föra dem till drömmarnas land

• Tweet