I flyktinglägret Kharaz i Jemen bor 10 000 människor. Foto: Tomas Hallstan/SVT

Jemen

Lena Pettersson: I varje tält bor en tragedi

11 december: Hon sitter framför mig men hennes blick går förbi. Landar någonstans i den skitiga tältduken bakom min axel. Hon har just redogjort för hur hennes man och två barn dog, men hennes ansiktsuttryck är alldeles tomt.

Visa på kartan

Hon hade lika gärna kunnat berätta för mig vad klockan är.

Vi sitter i ett av flera tusen tält i flyktinglägret Kharaz, i södra Jemen. Det är 40-45 grader i skuggan men här i öknen finns ingen skugga. Raderna av ljusbruna tält bildar kilometerlånga plogfåror i sanden. Och i varje tält bor en berättelse och en tragedi.

"Ett krig som är så våldsamt och så oförutsägbart att mycket få journalister rapporterar om det"

Hit kommer alla de som flyr inbördeskriget i Somalia. Ett krig som är så våldsamt och så oförutsägbart att mycket få journalister rapporterar om det. Följaktligen pågår det mer eller mindre i tysthet, mer eller mindre med omvärldens godkännande. Berättelserna i tälten handlar om våld som slår mot barn och gamla, våld som gör att mycket lite kan sås och skördas. Våld och strid kring den lilla mat som finns eller skickas in i landet. Våld som får människor att först fly inom Somalia, ibland tre eller fyra gånger, innan man slutligen betalar allt man har kvar till mänskosmugglare som lovar att ta en över havet - från Somalia till Jemen.

"Han lyckades hålla sig fast i relingen men när smugglarna upptäckte det tog de fram sina knivar och högg med dem mot hans händer"

Huda som sitter framför mig gjorde resan för tre veckor sedan. Hon, hennes man och deras sju barn steg på den överfulla båten i Bossasso i Somalia. Efter ett knappt dygns överfart beordrade smugglarna alla att hoppa av, ute till havs. När Hudas man sa emot kastade de honom över bord. Han lyckades hålla sig fast i relingen men när smugglarna upptäckte det tog de fram sina knivar och högg med dem mot hans händer, tills han släppte taget och försvann.

Huda berättar om flykten som slog familjen i spillror. Foto: Tomas Hallstan/SVT

Fortfarande ute till havs men med land i sikte tvingade de så resten av passagerarna att hoppa av. Hudas äldre barn klarade sig på egen hand, själv tog hon de två yngsta i famnen, men mellanbarnen, tio- och tolvåringen blev kvar på båten. Huda skrek åt dem att hoppa och simma. De stod kvar i båten, stilla, fastfrusna. Sista gången hon såg dem.

Hon tittar förbi mig, in i tältduken. Mustafa, ett år, hennes yngsta, ligger bredvid oss och snusar lugnt och nöjt. Han har ingen aning om vad han varit med om och hur det ska prägla den familj han växer upp i.

Mustafa sover oberört medan hans mamma berättar.Foto: Tomas Hallstan/SVT

"Långt bak i min hjärna river och sliter en förtvivlad och rädd liten reporter"

Och jag - professionell - fortsätter att ställa mina frågor. Hur många var ni totalt? Vad hände sedan? Jag är nästan säker på att mitt ansiktsuttryck är lika neutralt som hennes medan långt bak i min hjärna river och sliter en förtvivlad och rädd liten reporter som förstår att denna historia går över allt annat jag hört. Denna historia vill jag egentligen inte höra. Men en sak vet jag redan där, i tältet.

Det enda som kan göra det värt för Huda att berätta och för mig, att återberätta, är om någon annan lyssnar. Och förstår.

Lena Pettersson, SVT:s korrespondent i Mellanöstern

Mer om Lena Pettersson

Mejla Lena

Under en vecka i december sänder P3 och SVT Musikhjälpen för att samla in pengar till de 67 miljoner människorna som är på flykt i världen. Nonstop, tre programledare instängda i en glasbur utan fast föda, från 13 december 19.00 till 19 december 19.00.

Fredrik Sperling: Även här hittar man sin plats och försöker drömma
Stefan Åsberg: "Besten" ska föra dem till drömmarnas land

• Tweet