VID SJÖN NÄSÖLEN UTANFÖR MELLERUD Ett mord på 1700-talet lämnade spår som gör sig påminda ända in i våra dagar.

Den här händelsen utspelade sig på 1700-talet, i närheten av den lilla sjön Näsölen någon mil utanför Mellerud i Dalsland. Vackert belägen på en höjd vid vägen mellan Gunnarsnäs kyrka och Ingribyn ligger en gård som kallas Rinnen. Här utspelades år 1773 ett morddrama som man alltjämt då och då talar om i trakten. Gården ägdes på den tiden av länsmannen och hovrättskommissarien Petter Bahrman. På gården bodde också barnens informator, en 22-årig förrymd och fattig gymnasist vid namn Sven Sjöbom.

Som om detta inte var varningssignal nog, så förälskade sig Sjöbom snart i Bahrmans dotter Lisa Regina och efter att han dessutom "rått henne med barn" som det hette, bestämde sig de två för att ingå äktenskap. Bahrman ville dock inte höra talas om något sådant och länsmannen hade hädanefter uppträtt ganska bryskt mot informatorn varför denne fann för gott att ge sig av till sina hemtrakter i Värmland. Väl där började emellertid de ruskigaste planer ta form i hans huvud. Något senare dök han upp i sin älskades hemtrakt och lyckades få fristad hos fänriken Lennart Uggla.

Denne visste berätta att Bahrman nyligen tagit ut lysning för dottern och en kronolänsman vid namn Sven Lindmark. Sjöbom anmälde äktenskapsförhinder och bröllopet fick vänta. Resultatet av det hela blev att Barhmans hjärta veknade något och han lovade informatorn att han någon gång i framtiden kanske skulle kunna få gifta sig med dottern. Sjöbom hade dock bestämt sig för en annan utväg; Bahrman skulle röjas undan.

Sjöbom tog först kontakt med en av sina bröder och försökte övertala denne att hjälpa till med dådet men brodern ville inte ställa upp. Strax hittade han ett villigare redskap, underofficeren vid Göta Artilleri Jonas Broström från Håbol. I Ånimskog, som ligger någon mil norr om Mellerud, inhandlade de båda krut och bly till den ammunition som skulle göra slut på Bahrman. Sjöbom dröjde sig sedan kvar i Ånimskog - säkerligen i syfte att skaffa sig ett präktigt alibi - medan Broström begav sig till Rinnen. Detta var den 15 april 1773.

På Rinnen var det natt och lugnt som vanligt. Plötsligt skar ett tjut genom mörkret som väckte Bahrmans 22-årige son. Det var fadern som ropade högt och sonen rusade till undsättning. Fadern låg i en blodpöl på golvet men var ännu så vid medvetande att han kunde berätta vad som hänt. En person, som han helt säkert trodde var Broström, hade tagit sig in i rummet där Bahrman låg och sov och avlossat ett skott mot honom som träffade rakt i bröstet.

Därefter hade gärningsmannen avvikit från platsen. Bahrman hade också försäkrat att det knappast kunde vara någon annan än Sjöbom som låg bakom handlingen. Efter mycket "plåga och vånda" avled han senare på natten alltmedan Broström flydde till häst från trakten. Inte oväntat försökte han ta sig till sin hemtrakt i Håbol vilket naturligtvis rättvisan förutsåg och han kunde gripas omgående. Beträffande Sjöbom greps denne dagen därpå då han dök upp på Rinnen för att närmare förhöra sig om vad som hänt - ryktet om dådet hade naturligtvis spridits mycket snabbt.

Vid den följande rättegången i Melleruds tingsrätt försökte Sjöbom försvara sig med att Bahrman varit en tyrann som svårt plågat såväl sin hustru som sina barn. Detta kunde dock inte ledas i bevis och både Sjöbom och Broström dömdes till döden och halshöggs vid Kambols avrättningsplats den 3 september 1773.

Till detta finns en liten epilog som är värd att berätta. Mer än 200 år senare, sommaren 1991, invigdes här i trakten en skulptur, gjord och skänkt av den amerikanske konstnären professor Bruce White, själv med dalslandsanor.

I egenskap av landstingsordförande fick jag i uppdrag att inviga skulpturen, avsedd att symbolisera det starka band som genom emigrationen förbinder Dalsland med Amerika. Jag fick också möjlighet att guida Bruce White i trakten. Denne berättade då att hans mor hette Bahrman och hade sina anor i Dalsland och att en anfader till henne blivit mördad, och jag kopplade förstås detta till mordet på Rinnen.

Jag tog med mig Bruce till den vackra byggnaden, knackade på hos fru Anna-Greta Bosenius som bjöd oss in. Hon visade oss rummet där mordet skett, lyfte på mattan och pekade på en stor mörk fläck på golvet där blodet från den döende Petter Bahrman trängt djupt in i trät. Då Bruce fick se detta lade han handen på hjärtat och utbrast: "Oh, that´s my blood"!

Per Olof Lampers