SÖDRA OCH NORRA ESTBYGGETORP, FORSSJÖ BRUK Torsdagen den 9 november 1826 mördades soldaten nr 13 Sik och dennes hustru i sitt hem. Mördarna tände på byggnaden för att dölja morden men blev under en omfattande rannsakning gripna och dömda till döden.

De avrättades den 9 november 1827 på en plats endast 400 meter från brottsplatsen. De omfattande rättegångsprotokollen finns renskrivna och innehåller mängder av kulturhistoriskt intressanta uppgifter.

Omkring 5 km söder om Forssjö Bruk (i sin tur omkring 5 km sydöst om Katrineholm), öster om väg nr 546, ligger två gamla soldattorp. Deras officiella namn är nu Norra respektive Södra Estbyggetorp. När jag besökte platsen i maj 2007 kunde jag inte hitta torpens namn på någon karta men väl på soptunnor, som kommunen levererat och som stod vid vägkanten. Båda torpen är nu sommarbostäder. Byggnaden på det södra torpet stammar från 1600-talet. Det norra torpet brann ned den 9 nov. 1826 men byggdes upp igen på den gamla grunden och det är det huset som nu finns kvar.

Makarna Sik var barnlösa. Makarna ansågs förmögna efter sitt stånd. De var också kända för att vara skötsamma och ordentliga människor. De hade tagit hand om och uppfostrat flera fosterbarn. Sik var också skomakare. Han hade deltagit i Sveriges sista krig, dels då Sverige förlorade Finland år 1808-1809 dels under kronprins Carl-Johans fälttåg i Tyskland mot Napoleon.

Det pratades i socknen om att Sik skulle ha grundlagt sin goda ekonomi genom likplundringar på slagfälten men något belägg för detta finns inte. Enligt min mening var hans ekonomi, så som den kommer fram under rättegången, inte märkvärdigare än att han och hustrun bör ha kunnat åstadkomma detta genom flit och sparsamhet.

Natten mot den 9 november 1826 var mörk och kall. Två unga män från Walla i St. Malms socken var på väg ned mot Siks torp i avsikt att stjäla hans besparingar, som de visste att han förvarade i en kista på vinden i sitt torp.

Den äldre var 27 år gammal, hette Eric Lind och var soldat för torp nr 28 tillhörande Walla rote. Den yngre hette Carl Sundin och var 24 år gammal. Sundin var dräng vid Walla Norrgård men kallades också för rekryt. Han hade nämligen den 13 oktober 1826 blivit antagen som knekt för Stensjö rote men inte hunnit tillträda tjänsten.

Rättegång, så kallad rannsakning, inleddes den 27 november vid tingshuset i Stensjö och den blev mycket omfattande. Protokollen, av vilka en sammanfattande renskrift på 181 foliesidor ligger i Riksarkivet, är synnerligen innehållsrika. Omkring 100 personer hördes och deras vittnesmål avslöjar mycket om livet i socknen i november 1826.

Bland annat avslöjades en otrohetsaffär, där en gift bondhustru råkade mycket illa ut. De dramatiska händelserna har levt kvar som muntlig tradition i socknen ända till idag. Traditionen har dokumenterats år 1937 av fil. dr. Imber Nordin Grip i en bok som hon kallat "Tro och sägner i Stora Malm". Så sent som häromdagen fick jag ett brev från en lärare i Stockholm, nu i 80-årsåldern, som härstammar från Stora Malm. Han berättar att hans farfars farfar (1803-1881) Jon i Hagen kallad, var med som 23-åring och bildade spetsgård vid avrättningen.

Carl-Edvard Sturkell