FROSTKÅGE Mina föräldrar, Ottilia och Abner, fostrade 13 barn till goda samhällsmedborgare. I vårt hem kunde diskussionens vågor gå höga, men också skrattet, glädjen och kärleken levde intensivt.

Inte var det alldeles lätt tyckte Ottilia, en grann levnadsglad ung kvinna, när hon kom till den lilla byn som piga. Byn var vacker, och det fanns gott om ungdomar. Hon var duktig på att dansa så snart hade hon flera kamrater.

Abner lade, som många andra, märke till Ottilia. En sa lite skrytsamt att han en dag skulle gifta sig med henne. Då sa Abner "det ska du veta att det är jag som ska ha henne". Bondsonen i den lilla bondgården med husen "Söret" och "Nolet" stående på gården, fick rätt. Bröllop hölls i den lilla gården där förutom föräldrarna hans 3 systrar bodde. Till en början fick de nygifta bo i Söret. Det var det inte alltid lätt. Ottilia var småpysslig, men det fanns just inget som direkt var hennes.

Snart kom det första barnet, Kristina. Söret, blev snart ganska trångt för snart kom det andra barnet Linnea och sedan det tredje Jan. Farfars flyttade ut i lillstugan Söret och Ottilia och Abner till Nolet.

När Abner övernattade i skogskojor fick Ottilia ensam ansvaret för djur, småbarn, matlagning, städning och tvätt. Men det fanns tydligen också tid för annat. Elisabet kom och Magdalena. Gång på gång sadlades hästen med Abner vid tömmarna. Med sig hem hade han Barnmorskan, och Henrik, Per, Elna, Erika och Eva kom till världen.

Ottilia var noga med att hålla barnen rena och hela. Det fanns inte inomhustoalett, tvättstuga eller badkar. Många nattimmar ägnade hon åt att sy underkläder till barnen. När grannfrun med 12 barn kom på besök när Ottilia strök tygblöjor sa hon "ja int struk du blöjen da du ha 12 barn eint". Det glömde inte Ottilia. Efter Eva kom Elsa, Ingrid och Anders. Ottilia hade nu 13 barn. Till grannfrun sa Ottilia " I struk blöjen än i fast I ha tretton..."

Sommarens utelekar var glada och det förekom ett och annat upptåg. Sisten ut, Kurra gömma, slänga gubbar, stå still, hoppa rep, bollekar var populära lekar. Vintertid gällde det att hitta på aktiviteter inne. Snällare mamma än Ottilia kan man inte tänka sig. Men det var klart att hon inte gillade när vi barn kom på att baka negerbollar av 1 kg dyrbart smör.

Eget rum hade ingen. Vintern låg de större barnen i Söret. För att hålla varmt fick de turas om att lägga ved i spisen - inte så populärt... På somrarna låg några barn i Nolet och andra i en av de två bodarna på gården. Där kunde Henrik och Per roa de yngre systrarna med fistävlingar och historieberättande. De äldre syskonen hjälpte sina föräldrar med barnuppfostran. Men de äldre bidrog också med gåvor till de yngre t.ex. kläder.

Ekonomiskt fanns det inte utrymme för lyxvaror. Många barn blev jumbo i skidtävlingar. Alla hade inte egna skidor, sparkar eller cyklar. Jumbopriset var en limpa och Mor Ottilia tröstade jumbobarnet med att få en extra tjock skiva bröd. Inte alla hade möjligheter att studera. De yngre var lyckligare lottade.

Ottilia var en skicklig bagerska, och lejdes av flera familjer i byn att baka "kakun, tunnbröe, ljusugnsbröe a mjukkakun". Ottilia hade förtroendet att vara högläserska på byns syförening. Abner var en duktig körsångare. Båda var aktiva i EFS.

Barnen växte alla upp och ägnade sig åt olika saker i arbetslivet. Några var lärare, två arbetade inom skogsvård, affärsbiträden inom mode och heminredning, målare, barnomsorg, sekreterare, sjuksköterska/missionär/präst, kokerska i storkök, polis/politiskt arbete.

Trots att mor Ottilia inte ville vara utan ett enda av sina många barn, så önskade hon inte att döttrarna skulle föda så många som hon själv. Det gjorde de inte heller. De tretton barnen fick tillsammans 32 barn. Alla barnbarnen hann tyvärr inte träffa sin mormor som dog i en ålder av 70 år. Deras morfar dog i en ålder av 86 år.

Vid Ottilias kista lästes:

Margaretha Almqvist