GRÅBO, LERUM Med två småbarn i en lägenhet på fjärde våningen utan hiss längtar man efter markkontakt. Bankens radhuskö var kortare i Gråbo, Lerums kommun, än i Kungsbacka, där vi då bodde. Därför blev det Gråbo i november 1971.

Vintern var sen det året, så tulpanlökarna kom i jorden ett par veckor efter inflyttningen. Första dagen i nya radhuset sprang fyraåringen runt, runt. In på ena sidan, tvärs igenom huset och ut i trädgården som då mest liknade en leråker. Han rundade garagelängan och gjorde sedan om samma manöver gång på gång. Som en kalv på grönbete.

Eftersom huset låg vid en återvändsgata, var det ytterst lite trafik. I Kungsbacka däremot hade vi fått låsa in cykeln eftersom fyraåringens favoritsysselsättning var att leka motorcykelpolis mitt ute på gatan.

Gråbo kändes som en lugn och trivsam plats då. Inget klotter i kulverten. Gångavstånd till torget med flera affärer än i dag. Badsjöar på cykelavstånd. Folk hälsade på varandra, även på okända.
Gamla västgötabanan, en smalspårig järnväg invigd år 1900 och nerlagd 1967, hade hunnit bli en trygg cykelväg, då pojkarna så småningom började skolan.

Lekstorpsvägen, där vi fortfarande bor, ligger på den ena sidan om stora vägen till Lerum och alltså inte i samma område som Lekstorpsskolan, som ligger på andra sidan stora vägen. Vårt område heter egentligen Ljungvik, men Ljungiksvägen ligger inte här, utan närmare Lekstorpsskolan, som alltså inte ligger vid Lekstorpsvägen. Ska man till Lekstorpsvägen ska man följa skylten Ljungvik. Hänger du med?

Krafter finns som vill ändra namnet Gråbo till det äldre Stora Lundby. Gråbo var namnet på järnvägsstationen och det samhälle som växte upp runt järnvägen. Stora Lundby var kyrkans och församlingens namn. En gång hade Stora Lundby kyrka varit huvudman för Angereds kyrka, som nu ingår i Göteborg och för Östad, som nu delvis tillhör Alingsås. Men det var då det.

Gråbo har fått sitt namn av en chefstjänsteman vid järnvägen, som ondgjorde sig över att bönderna i trakten höll hårt i penningpungen och var ovilliga att teckna andelar i järnvägsbolaget. Tjänstemannen sökte efter ett gårdsnamn som passade till den nya stationen. Inte förrän han var nästan framme i nästa by, Stannum, hittade han ett namn som var fult nog: Grobo, Gros bo, som sedan blev Gråbo.

Gråbo växte i folkmängd, men inte i betydelse. Gråboborna kände sig bortglömda i Lerums kommun. Statyn Dans i Solglitter, ett kubistiskt verk mellan torget och högstadieskolan, utsattes för vandalisering. Man jämförde med en samtida staty vid en skola i Lerum, som föreställde två välgymnastiserade ungdomar. Dans i solglitter blev en symbol för den orättvisa behandlingen. I rätt belysning är nog ändå Gråbostatyn mer originell och spännande, kan jag tycka.

2007 kom Gråbo i TV och blev riksbekant. Våra släktingar i Norrland undrade om vårt radhus varit hotat av den stora skolbranden. Kanske fick gruppen som vill byta ut namnet Gråbo till Stora Lundby vatten på sin kvarn. Gråbo har börjat kännas som en förort till Göteborg, men utan höghus. Det var bättre förr, frestas några att säga. Läser man hur det var förr i Stora Lundy/Gråbo, längtar man nog ändå inte tillbaka. Det var fattigt.

Hjällsnässkolan i Gråbo, november 2007. Detta är andra gången skolan brinner.Foto: Scanpix

Varje år i maj uppförs Lövsjöspelen vid Stora Lövsjön. Spelet handlar om människorna som bodde runt sjön i början av 1900-talet. Lövsjön är en idyllisk sjö, som det tar två timmar att paddla runt - med vår hastighet. I en mycket liten stuga, som nu är riven, bodde en av spelets huvudpersoner, som sedermera blev riksdagsman - med sin mor. Modern, som tidigt blev änka, flyttade in i fattigstugan med sina båda barn. Det gamla par som då bebodde stugan vid Lövsjön, behövde komma till fattighuset och ett byte gjordes. Men stugan var trång och systern fick i stället bo hos ett par på andra sidan sjön, så syskonen skildes åt.

Publiken, som sitter i sluttningen med picnickorgar, väntar på det dramatiska ögonblick då dämmet ska sprängas. Bonden i bortre delen av sjön fick sina åkrar översvämmande, när mjölnaren reglerade den främre delen av sjön. En mörk natt ror bonden över sjön och spränger dämmet, något som publiken inte ser - bara hör. Snart kommer lagens väktare med bonden i ett fast grepp. Mjölnaren hejar på. Det blir rättegång och bonden får sin dom. Drömscenerna stannar kvar i minnet - älvorna som dansar i vita kläder med bara fötter. Sagor och sägner finns i mängder, men de nya invånarna känner inte till dem.

Gråbo växer och växer och knyts fastare till staden Göteborg. Nu har Västtrafik lovat att bussarna Gråbo - Göteborg ska gå med bara en kvart mellan turerna i högtrafik.

I Gråbo blandas gammal bondekultur med modern stadskultur.

Siv Burell