TINGVALLS GÅRD, BULLAREN, TANUM En bondpojkes liv. Från Bullaren, till Göteborg. Studier i Uppsala. Till Klondyke med Nordenskjöld på expedition och som anställd hos bröderna Nobel i Ryssland.

Frithiof Anderson föddes 1867 som yngste sonen i en lantbrukarfamilj i norra Bohuslän. Efter studentexamen i Göteborg började han läsa geologi vid Uppsala universitet och doktorerade 1897.

1898 deltog han i en expedition till Klondike och Yukonterritoriet med geologen och polarforskaren Otto Nordenskjöld. Expeditionens uppgift var att studera det guldområde vars rykte med fart hade spridits över världen samt att undersöka alla rykten från den amerikanska ishavskusten rörande Andrée-expeditionens öden.

Efter tre månaders resa kom man den 27 juni fram till Stewartfloden som var expeditionens första mål. Man fortsatte sedan till Dawson city där det sommaren 1898 rådde ett feberaktivt liv och där det enligt en folkräkning som gjordes bodde nära 20.000 människor. Expeditionen hade problem på grund av brist på pengar och proviant och motsättningarna mellan Nordenskjöld och expeditionsmedlemmarna var stora. Nodenskjöld hade lämnat expeditionen och överlåtit ansvaret till Frithiof Anderson som genom lån och bidrag lyckades avsluta expeditionen.

1901 anställdes Frithiof som geolog hos bröderna Nobel i Baku, Ryssland. Hans uppgift var att undersöka naftafyndigheter på olika håll i världen som kunde vara av intresse för Nobel. Resorna tog honom till Kaukasus, Persien, Central-Asien, Uralgebitet och Nordamerika. Han undersöker också fyndigheter på ön Sachalin utanför Sibiriens östkust och i Mexico. Han befinner sig i Schemacha när en kraftig jordbävning 1902 drabbar staden och omkring 1 000 människor och 4 300 hus förstördes. Han har sin bas i Balachany och berättar ingående om oroligheter i området. Alla ingenjörerna får hotelsebrev och måste ha eskort så fort de är ute i staden. På ett halvår har tre svenskar ingenjörer mördats men ingen av gärningsmännen har blivit tagna.

Vid en resa till Rescht i Persion berättar Frithiof hur han bevistade den bekanta persiska fotsulepiskningen. "Det är en mördare som bevisligen är skyldig men de kunna ej få honom att bekänna och koranen förbjuder att straffa någon som ej har bekänt. Det gäller sålunda att med lämpliga medel få honom att erkänna och därför har piskning under fotsulorna visat sig vara det verksammaste medlet".

Frithiofs kista, med en krans från bröderna Nobel. Kistan skickades av Svenska Generalkonsulatet i St. Petersburg till hemorten.Foto: Privat Resan till Sachalin 1909 tillsammans med tre andra medlemmar, en fransman, en engelsman och en ryss var oerhört strapatsrik. Båten var full av väggpankor och alla måste därför sova på däck. Fransmannen blev så svårt biten första natten att halsen är en enda stor sårkaka. Efter Sachalin kommer Frithiof till Japan, ett land som han blev mycket förtjust i, rent och snyggt. Små, små japanskor gav honom thé under djupa bugningar. Deras uppmärksamhet var gränslös. De lade i socker och rörde om och det hela var som Gullivers resa.

Frithiofs hälsa försämras till stor del på grund av de svåra förhållandena han tvingas leva under på sina resor. Han återkommer till bolagets huvudkontor i St. Petersburg 1912 efter en resa till Samara och är då sjuk. Han genomgår en magoperation och den verkar ha gått bra men ett par dagar senare förvärras tillståndet och Frithiof avlider. Han transporteras hem till sin födelseort och begravs i familjegraven.

Laila Falk