ALNÖ, SUNDSVALL Min mor Doris och hennes äldre syster Dagny var tillsammans med min mormor Linnéa då de fick möta den sällsamma gestalten...

Den här berättelsen har de båda systrarna Dagny, 87 år i dag, och Doris (min mor), 85 år, berättat. Båda har var för sig berättat den för mig med en detaljrikedom som verkligen gör mötet med skogsfrun på Vinberget, Alnö, till en spännande gåta! Jag gjorde en teckning av upplevelsen efter min mors beskrivning.

Systrarna Hjorth var tillsammans med mamma Linnéa varje höst ute i bärskogen. Självhushållet krävde detta, grisen i stian, och plockandet av skogens bär var på den tiden en självklarhet. Doris var nio och storasyster Dagny två år äldre, när de i början på trettiotalet var med om denna sällsamma historia en vacker höstdag i närheten av Vinberget på södra Alnö.

Det var på eftermiddagen, flickornas ihärdiga letande efter det röda "guldet" gav föga resultat, bärkorgarna var näst intill tomma, och saften och bullarna hade för länge sedan tagit slut. Linnéa som kände skogen sedan gammalt, kunde inte begripa varför det var så magert med lingon det här året? Visst hade folk dragit till skogs även i år, men hennes speciella ställen brukade förbli hemliga, för att förse den stora familjen med riklig skörd inför den stundande vintern.

Solen började dala i väster, och vinden som vispade försiktigt i grantopparna, drog med sig en föraning om höstens anmarsch. Dagny tog på sig yllekoftan och satte sig ner på en fura som för länge sedan lagt sig ner för den sista vilan på bergknallen. Doris slog sig ner bredvid henne, och plockade upp ett par sockerbitar ur byxfickan, som de smaskade på.

- Titta mamma, ropade Doris, titta där!
Mor Linnéa, reste sig upp och vände sig om mot platsen, dit flickorna pekade. Hon såg ner mot skogsdalen, där gammelträden stod raka och granna. Flickorna kom fram till henne och sökte hennes händer. Kvinnan som vinkade åt dem var klädd i ett nunneliknande dok som hängde ner över hennes axlar. Hon viftande välkomnande till dem, som om hon ville bjuda dem till sig. Vinden kastade till och en kylig körare rufsade till i de båda flickornas hår, plötsligt var den vackra kvinnan försvunnen. Häpna stod de tysta och stilla på berghällen, tills mor Linnéa bröt tystnaden och uppmanade sina döttrar att samla ihop sina korgar och tillhörigheter, för nu skulle de skynda sig hem!

- Men mamma skall vi inte gå dit, till tanten? frågade Dagny.
- Man skall akta sig för att komma för nära skogsfrämmande, svarade mamma Linnéa.
Dagen efter fick flickorna snällt stanna hemma. Linnéa tog med sig maken Fridolf ut i skogen. Framåt eftermiddagen återkom det strävsamma paret med bärkont och korgar överfulla med lingon. Döttrarna fick sedermera veta att det var precis på det ställe där den gåtfulla och vackra kvinnogestalten visat dem dagen innan, som det rikliga bärstället låg.

Kurt-Göran Öberg