GALGBACKEN I VARBERG I min och min systers släktforskning stötte vi på ett tragiskt levnadsöde som var något utöver det vanliga. Vår anfader Olof Torstensen blev nämligen oskyldigt avrättad 1622 men fick kunglig upprättelse 13 år senare.

Christian IV brev där han meddelar att de avrättades kvarlevor skall föras till kyrkogården och begravas, samt att det beslagtagna godset skall återlämnas.Foto: Rigsarkivet Köpenhamn Som entusiastisk släktforskare ges man möjlighet att väcka slumrande och helt bortglömda livsöden till liv igen. När jag med varsam hand bläddrar i rättegångsprotokoll från 1600-talet upplever jag att tiden stått still och jag kastas rakt in i myllret av bönder, borgare och alla andra som levde i Halland vid denna tid. Via gulnade dokument från Rigsarkivet i Köpenhamn kunde jag och min syster Anna nysta upp delar ur vår farmors morfars morfars farmors morfars farfars dramatiska liv.

Olof levde i början av 1600-talet i Tvååkers socken utanför Varberg i den då östdanska provinsen Halland. Vid denna tid styrdes den norra länshalvan med järnhand av den hänsynslöse och skrupelfrie slottsherren Mogens Gyldenstierne. Med facit i hand torde denne man kunna gå till historien som en av länets värsta skurkar. Han lät sin skrivare använda falska mått och vikter när man tog upp skatter in natura. Bönderna protesterade å det kraftigaste. Alla som försökte opponera sig fick emellertid känna på olika former av repressalier. En bonde vittnade om att skrivaren hotat honom med en träpåk, medan en klockare blev fängslad för att ha protesterat mot uppenbara felaktigheter.

Vår anfader Olof, tillsammans med sin vän Anders Andersen och några därtill reste därför ner till Köpenhamn år 1621 för att klaga hos kung Christian IV. Detta hjälpte inte. Vår anfader Olof, tyckte nu att det var dags att göra något mycket drastiskt. Man beslutade sig för att försöka stämma självaste slottsherren inför tinget. Dessutom skulle man med hjälp av en skrivkunnig bonde författa en supplik till kung Christian där böndernas gemensamma klagomål skulle framföras. Under våren 1622 samlades bönderna i stora skaror i socknarna och höll möten. Olof var en av de pådrivande och verkar tillsammans med Anders ha agerat som ledare för sammankomsterna.

Naturligtvis fick Gyldenstierne reda på vad som var i görningen och nu var han tvungen att stoppa böndernas planer för att inte hela hans falsarium skulle avslöjas. Olof, Anders och ytterligare några män arresterades därför för myteri mot överhögheten. Sommaren 1622 blev det dags för rättegång men nämndemännen som utsetts att döma verkade inte tycka att de anklagade begått något brott, och man försökte på allehanda sätt slingra sig ur situationen. Då hände något mycket anmärkningsvärt. Enligt vittnesmålen så greppade slottsherren, under pågående rättsförhandling, en pistol och hotade nämndemännen till livet om de inte utfärdade en dödsdom. Efter denna maktuppvisning i tingshuset vågade naturligtvis ingen säga emot utan man satte sina namn på domen.

Åtta dagar senare halshöggs vår anfader tillsammans med Anders, trots släktens vädjan om ny prövning och borgen. De avrättades huvuden sattes upp på stakar på galgbacken som avskräckande exempel samtidigt som hälften av familjernas tillhörigheter beslagtogs. Galgbacken finns fortfarande kvar som ett grönområde i Varberg - en oerhörd kontrast gentemot 1600-talets miljö. Likaså ryser jag när jag besöker de gamla fängelsehålorna på Varbergs fästning. I någon av dessa mörka celler satt ju min anfader och väntade på avrättningen.

Säkerligen trodde Mogens att han en gång för alla gjort sig av med sina problem, men så var nu inte fallet. 13 år senare blev han avsatt på sin post och efterträddes av sin syssling Hendrich Gyldenstierne. Han visade sig vara en rättfärdig man och började själv undersöka vad som skett. Mängder med oförrätter mot befolkningen uppdagades varpå Hendrich instämde Mogens inför kungen och Rigsrådet. Vid rättegången i Köpenhamn mot Mogens konstaterades att han handlat orätt och måste stå till svars för sina gärningar. Innan något straff hann utmätas gick han emellertid i landsflykt. Trots att kungen erbjudit en stor belöning till den som kunde föra honom åter till Danmark "död eller levande" så klarade han sig undan i landsflykt.

Vår anfader Olof tillsammans med Anders fick emellertid postumt upprättelse av kung Christian IV. Kvarlevorna på galgbacken fördes till kyrkogården och begravdes samtidigt som familjerna fick kompensation för det beslagtagna godset.

Tack vare det faktum att Mogens Gyldenstierne till sist ställdes inför rätta finns denna synnerligen dramatiska händelse bevarad till eftervärden.

Andreas Karlsson