KARLAPLAN, STOCKHOLM Taxibilar väntar på kunder men det är fler som rullar in till taxistolpen än det är som lämnar den. Det verkar vara tiden mitt emellan.

Det är vått och torrt på samma gång på vägar och trottoarer. Det är senvinter och allt grus håller kvar fukten. Karlaplan är stilla. Kvällen är ett par timmar gammal. Taxibilar väntar på kunder men det är fler som rullar in till taxistolpen än det är som lämnar den. Det verkar vara tiden mitt emellan. De flesta har redan kommit hem och inte särskilt många har gått ut igen.

Också tunnelbanan vilar i tiden mitt emellan. Bara en och annan kommer upp från underjorden eller styr sina steg dit ner. Dörrarna till Fältöverstens köpcentrum öppnas fortfarande när någon närmar sig, men de stänger säkert snart. De som går in där har nog andra ärenden än att handla. Kanske tar de en genväg hem. Kanske vill de värma sig lite. Eller ta en kopp kaffe eller en öl eller ett glas vin på det kafé som fortfarande har öppet.

I ett av husen är det fest, en mottagning av något slag. En marschall sprider sitt välkomnande gula ljus vid porten.

En som inte är bjuden är den ensamme man som sitter på huk mitt på torget, mitt i den kalla vinden. Han talar med någon som vi andra inte kan se, men hans röst är klar. Låt dig inte påverkas, säger han till någon. Kanske till sig själv. Hans enda sällskap är en burk öl och en tetra frukjuice.

Han håller fram sin ena hand, kanske stödjer han den bara mot sitt knä. Kanske tigger han.

Knut Natt och Dag