HAMMARSTRAND, RAGUNDA Han kom alltid vid 11-tiden om inget "eljest" hade inträffat. Den gula postcykeln med pakethållare bak och fram hade en lång myndig skylt under ramen POSTVERKET. Trots dåliga grusvägar rullade cykeln ljudlöst fram. De hårt pumpade ballongdäcken tycktes undvika vägens stenar och gropar.

En av Sveriges största naturkatastrofer inträffade 1796 när Magnus Huss, Vild Hussen kallad, genomförde sitt projekt att bygga en flottningsled förbi Storforsen. Det skulle rädda timmerstockarna från att bli sönderslagna när de tumlade ut för Storforsen. Den vårens stora vattenflöden gjorde att försöket misslyckades. Älven tog en ny fåra och den tre mil långa Ragundasjön tömdes på fyra timmar. Döda fallet bildades och bygden blev en turistattraktion rikare.

Ragundasjöns tömning ändrade landskapet. Nuvarande Hammarstrand i Östjämtland låg tidigare under vatten. I Hammarstrand bodde Kalle Nilsson. I var mans mun kallades han för Post Kalle. En hedersman som under 1930- och 40-talen delade ut posten i de näraliggande byarna Kullsta och Kånkback.

Han kom alltid vid 11-tiden om inget "eljest" hade inträffat. Den gula postcykeln med pakethållare bak och fram hade en lång myndig skylt under ramen POSTVERKET. Trots dåliga grusvägar rullade cykeln ljudlöst fram. De hårt pumpade ballongdäcken tycktes undvika vägens stenar och gropar.

Packväskorna var fyllda med brev och tidningar allt prydligt sorterat i den ordning som stugorna passerades.

Post Kalle var en institution i bygden. Ingen protesterade mot hans ord. Ingen vågade. Hans runda genom byarna var 2 mil lång och tog 3-4 timmar. Väglaget avgjorde tiden. Väglaget och katalogerna från Åhlén och Holm och Oskar Ahrén. När de kom höst och vår fick Kalle slita hårt. Hans humör var inte i topp under "katalogdagarna".

Ett par dagar i månaden var Kalle försenad. Då hade han besökt änkan i skogsbrynet. Alla i byn undrade vad som skedde under besöket, men ingen visste. En sak var hela byn ense om: inte fan satt dom vid köksbordet.

Julaftonen var Kalles lyckliga arbetsdag. Då blev han inbjuden i många stugor på kaffe och kakor. Kakorna rörde han inte. När kaffekasken kom fram vaknade hans intresse. Det blev många kaskar på julafton. Alla visste att förseningen uppgick till normalt 4 timmar. Utdelningen av julkort blev "hipp som happ". Det var orsaken och anledningen till många Juldagsfester i byn. Man träffades, åt och drack och bytte till sig de rätta julkorten.

När Kalle äntligen kom på julafton var han glad. En gul spark var hans vinterfordon. Även den pampigt märkt med POSTVERKET. Hans goda julaftonshumör inbjöd honom till att berätta episoder ur livet. Hans paradnummer var långmjölkens betydelse för kosthållet under sommaren när åskan gick, gick långmjölken ut, den blev förstörd. Vissa hushåll klarade åskkrisen och hade färskt grundämne till ny långmjölk. Ämnet kallades täte. Det behövdes endast små mängder för att producera ny långmjölk.

Nu kom Kalles svåra dagar. Tanterna i byn skickade täte till varandra med Post Kalle. Hans problem var uppenbart. Hans berättelse var sann och stärkt av julaftonens många kaffekaskar, och han klagade:
- Om käringarna kunde hälla täten i en flaska så skulle det väl gå an, men när man skall djävlas med dricksglas på cykelstyret då blir man less.

Kalle yppade aldrig något om besöken hos änkan trots villigheten att prata på julafton. Han var en hedersman även i denna affär. Stunderna med änkan långt från köksbordet var insorterade i hans fack: utdelas ej.

Roland Ekman