LANDSVÄG 205 MELLAN ASKERSUND OCH LAXÅ Över 100 år har gått och det läggs fortfarande ris på platsen där de hittade Clara Gustava Persdotter.

Det är den 14 november 1877, berättelsen handlar om min mormors mormors mor och far. Per Viktor Karlsson och hans hustru Clara Gustava Persdotter hade varit på marknad i Askersund. Vid 14 tiden begav de sig hemåt till torpet i Björnvik. Clara satt på vagnen som drogs av en oxe, bredvid gick maken Per och deras svåger Johan Östlund, de tog sig en sup då och då under hemresan. Vid skiljevägen mot Markebäck lämnade Östlund makarna.

Dagen därpå, den 15 november, fann man Clara liggande vid en mossbeklädd sten i skogen, hon hade krossår i huvudet och pannan. Clara fördes till Björnvik, men avled dagen därpå, den 16 november 1877. Det blev förhör med Per Viktor som förklarade att vagnen hade stjälpt och att hustrun Clara hade ramlat ur och slagit huvudet i en sten. Per hade då flyttat henne bort från vägen och lagt henne vid stenen i skogen. Han hade sprungit mot Stenboda för att hämta hjälp men föll omkull, berusad som han var somnade han. När han vaknade gick han tillbaka mot olycksplatsen där han träffade på en man från Hovetorp, som hjälpte honom med den omkullvälta vagnen. Per hade inte nämnt någon om Clara till mannen från Hovetorp, men han hävdade att minnet hade svikit honom.

Per stod anklagad för mord, men det kunde inte bevisas. Han blev dömd till straffarbete i två år för uppsåtligt underlåtande att taga vård om sin hustru. nio barn blev moderslösa, min mormors mormor Ida Josefina Persdotter var bara fem år.

Efter händelsen började folk lägga ris på platsen där Clara hittades, Per brände flera gånger ner rishögen, men den var snart på plats igen. Per Viktor blev 58 år, han dog 1899 den 16 november exakt 22 år på dagen som Clara dog!

Platsen kallas för Björnebålet, där finns också en skylt uppsatt. Än i dag lägger folk på en kvist för att bevara historien, hedra minnet av Clara eller för att folk tror att det annars spökar där.

Magnus Tunmats