HEJDE, GOTLAND Lila och jag var bästa kompisar. Vi var omgivna av djur och människor, hade aldrig tråkigt, vår lekplats var stor och omväxlande och skolan alltid lika rolig.

Rågåkra ligger i Hejde, på en kulle för sig själv. Det är egentligen två gårdar, en för Lila, en för mig. Nedanför fanns änget med alla blommor - däribland blåsippor på våren, orkidéer på sommaren. Där dansade vi balett. Storgården vette åt ladugård, stall och hönshus. Där gick vägen nerför backen, där lärde vi oss cykla på en herrcykel.

Ett gammalt kalkbrott låg längre fram, där var mycket smultron. I ladugårdens magasin hoppade vi barfota i den tröskade säden. Mot väggen hade vi bollskola, vi kunde "12-11" med 4 bollar. Gödselstacken hade en mur, dit flydde vi när hästen skenade. I backen mot åkrarna var ett stenröse, det sades att det var en grav. Där fanns ormar och slånbär.

Vedboden stod vid trädgårdslandet, det luktade gott på våren och vi hoppade hage på stigen innan jorden torkade. Och kastade kniv. I bryggarhuset tvättade man, och ibland bryggde man gotlandsdricka som luktade enris. Där var också den stora mangeln med tunga stenar på. En yttertrappa ledde upp till snickarboden. Pumpen stod på lillgården, där sköljde mamma tvätten till långt in på vinternätterna.

Så kom Lilas gård med trädgårdsland, och alla uthus. En morgon före skolan var jag dum mot min kära kattunge som störde mig i en lek, ångrade mig hela dagen och längtade hem för att säga förlåt, men då hade de dödat den. I kastanjeträdet hängde trapetser, där under kunde man ligga i svalkan och vänta på mat, i bigarråträden plockade vi bär och i backen ner gjorde vi kullerbyttor och såg på flygplan och moln. I päronträdet var gungan, där hängde ochså den slaktade grisen när man kom hem från skolan.

Någon gång kom det en bil, det var sensation. För nu var det 1940-talet. I skogen var många militärer, det var ju krig i världen. Man kunde sedan hitta suddgummin i gult och blått. Och när kanonerna dånade var det ju "bara övningar på Tofta". Men när Hitler var arg i radion, då gömde jag mig i kakelugnsvrån. Han var alltid arg.

Jag föddes 1932, inte där men i Etelhem, vi flyttade till Rågåkra när jag var sex veckor och därifrån när jag var tolv år. Så min barndom begränsas i tid och rum, det var min lyckligaste tid.

En dag på Rågåkra kunde se ut så här: Det är tidig sommarmorgon. Jag sitter i bigarråträdet med mitt skrivblock, antecknar allt jag upplever med mina fem sinnen. Ljudet av hästhovar närmar sig på den vita landsvägen, det är Briljanta, vårt svarta gotlandsruss, pappa kör ju mjölkskjutsen i dag. Från ladugårdshållet hör jag hur storebröderna Sven och Sture spikar på ett nytt tak. Och Ingrig matar hönsen, som kacklar vilt, nyss hörde jag hennes lockrop till korna, "kuddu kuddu kuddu kum", då kommer de i en lång rad och vill bli mjölkade.

Ingrid är det snällaste som finns, hon sköter alla djuren, också Angelöws 108 grisar, för vi äger inte gården, det gör han. Men Ingrid älskar djur och barn, när det åskar är det Ingrids famn som gäller. Hon kom från Medelpad för att hjälpa mamma, stannade hos oss till sin död. Så även Amilon, han rymde från ett fosterhem på fastlandet och kom till Rågåkra för att gräva diken, nu cyklade han just iväg till Tjärfabriken. Mamma bakar bullar, o nu öppnade hon köksfönstret, vilken doft! Mina systrar Margit och Elsie är redan ute och "tjänar piga" på andra gårdar.

Från Lilas gård hör jag hur hennes mamma tant Astrid diskar mjölkspannen, en stor femtioliters. Farbror Ivar hör nog på radion, det är ju "dagsnyheter från TT". Eller är det Taube som sjunger Byssan lull? Lilas lillebror Folke kommer tultande ut i sandhögen. Och Lasse, drängen, går till stallet för att sela hästen, det skall straklas hö. Strakeln är som en stor järnkam som samlar upp höet, då får vi åka hölass! Lasse brukar ha fönstret öppet i drängkammaren då klättrar Lila och jag in och läser hans tidningar: Levande livet, En rolig halvtimme och Hela världen. Hela världen var bäst, där fanns serien Brenda Star, hon hade jättebröst och smal midja.

Inne hos Lila bor också tant Mina, hon är farmor och ligger till sängs. Hon brukar sjunga Alpens för oss. När hon var död låg hon lik i lilla rummet, vi fick inte gå in. Men fönstret var öppet där också så vi klättrade in. Hon hade blommor runt om sig, men lukten var konstig.

Nu kommer Lila! Jag störtar ner från trädet, nu ska vi plocka smultron. Vid Trollstenen, en stor gråsten i Trollskogen är fina bär. Jag får en idé, att testa det där som Ingrid sa: "Varje gång stenen känner lukten av nybakat bröd, så vänder den på sig". Fort in till mamma, vi får ett par bullar med oss, de är nybakade. Nu skall vi se, men... Ingrid var nog lite av en skämtare ändå. Men vilka smultron! Och som de smakade, med socker och mjölk!

Nu iväg till hölasset, skulle vi hinna!? Nej, Lasse hade redan åkt, om vi skulle ta ett bad i stället? Hejde låg ju inte vid havet, men det fanns en kanal. Så skönt det var att glida ner på den hala blåleran, ner i vattnet, det gick mig till näsan, lite rädd blev jag ju men vi tog oss upp igen. Då hade vi blodiglar på hela kroppen.

Mer får inte plats, men mycket mer finns att berätta...

Lisbeth Nilsson

• Till berättelsen "Ännu ett barfotabarn i Rågåkra"