BOKSJÖN, STORUMAN Året är 1848. Ett dråp förändrar livet för det unga samepar som håller på att bilda familj. De lever ett dramatiskt liv i fattigdom och social utfrysning och omkommer i en snöstorm på fjället 1899.

Nils Nilsson Njajta, Stor-Nila, fotograferad 1883 vid frigivningen från Långholmnens straffarbetsfängelse.Foto: Privat Den 24 november 1848 förändras livet för flera familjer inom Vapstens, Rans, Grans och Umbyns lappbyar. I ett upprört gräl dräper Nils Nilsson Njajta, mera känd under namnet Stor-Nila, sin kåtagranne Sven Sjulsson. Händelsen äger rum mellan Renberg och Sördal strax utanför nuvarande samhället Storuman i Västerbottens län. Stor-Nilas hustru Maria Larsdotter, även kallad Lill-Docka, är vid detta tillfälle havande i åttonde månaden. Stor-Nila döms först till döden, men straffet mildras till två års straffarbete på Långholmen. Under tiden i fängelset skingras och försvinner renhjorden som utgör deras försörjningsbas. De är dömda till ett liv i social utfrysning och utanförskap.

Stor-Nila, som är av nåjdsläkt, är även beryktad och fruktad för gåvan att "spå" folk. Åtskilliga är berättelserna om "den siste nåjden", som han också kallas.

Deras första barn är dödfött. Deras andra barn dör "efter tvenne timmars leverne" och deras tredje vid tre års ålder. De försörjer sig huvudsakligen på jakt och fiske, samt tiggeri och en och annan renstöld. Lill-Docka var dessutom känd för sin skicklighet i att tillverka sytråd av renens senor.

Under 1880-talet döms Stor-Nila till ytterligare sammanlagt sju års straffarbete på Långholmen för "första och andra resans stöld" samt för "förlust av medborgerligt förtroende" i ett antal år. De händelser som utlöser förseelserna finns noggrant dokumenterade i domböckerna. Stölden av en ren renderade två och ett halvt års straffarbete och inbrottet i ett förråd gav fyra och ett halvt år i fängelse. Värdet på det stulna uppskattades till 34 kronor och 25 ören. Vid denna tid, år 1889, är även personer som Hjalmar Branting och August Palm fångar på Långholmen.

Trots all utsatthet och alla påfrestningar överlever kärleken och äktenskapet. Stor-Nila och Lill-Docka blir ett begrepp och ett välkänt par i både Sverige och Norge. Samtidigt kan man undra vad de tänkte, kände och gjorde när de under långa tider var helt isolerade från varandra: han tillbringade ju cirka tio år i fängelse.

Det är inte bara livet som är händelserikt och omtumlande, även slutet blir dramatiskt. Makarna omkommer under en snöstorm på fjället i närheten av Kjendsvatnet i Norge den 10 mars 1899. De är då båda 76 år gamla.

På sitt sätt tillhörde de sin tids kändisar. När de hade dött skrev tidningarna Ume-Bladet och Westerbotten en artikel under rubriken "Ihjälfrusna på fjället". Av artikeln framgår att de som hade frusit ihjäl var "den både i vårt broderland och Sverige välkände Stor-Nilo med hustru, bägge 76 år gamla".

Artikeln slutar på följande sätt:

"Ett wackert drag af den gamle lappen war, att han tagit av sig sin undertröja och mössa och låtit sin hustru påtaga dessa för att hålla henne varm. De woro eljes mycket dåligt klädda, fattiga som de woro."

Min egen plats i denna historia är att jag är släkt med både gärningsmannen (Stor-Nila) och offret (Sven Sjulsson) i den händelse som år 1848 förändrade livet för flera familjer och som jag har skildrat i boken "Fattiga som de voro". Det är också en berättelse om koloniseringen av lappmarken och försvenskningen av Sameland. När Stor-Nila och Lill-Docka föddes fanns inga fasta bosättningar i denna del av landet, men under loppet av deras levnad skedde stora förändringar. Stor-Nila och Lill-Docka levde i Tärnas fjällvärld långt före den epok som vi i dag förknippar med namn som Anja Pärsson, Ingemar Stenmark och Stig Strand. Tärnafjällen var nomadernas land. Efter hand som älvdalarna befolkades ökade de motsättningar som lever kvar i 2000-talets konflikter mellan renskötsel och andra näringar.

Sedan några år tillbaka har jag och min familj ett fritidshus i Boksjön, bara några kilometer från den plats där Stor-Nila och Lill-Docka hade en av sina kåtor. I en liten glänta i skogen kan man skönja konturerna av deras gamla kåtaplats. Vid stranden finns den karakteristiska Stor-Nila-stenen, där de hade sin båtlänning. På vandringar, vid fiskeutflykter och under skidfärder i denna vackra dalgång är det fascinerande att föreställa sig det strävsamma och äventyrliga livet i en fjällbygd för bara drygt hundra år sedan. Ekon från det förflutna dröjer sig kvar på hjortronmyrar, längs skogsstigar och i fjällsluttningar, samtidigt som gamla kult- och kulturplatser växer igen och försvinner, utplånas.

Trakten runt Boksjön är inte Stor-Nilas och Lill-Dockas enda plats i historien, den finns också vid dråptallen utanför Storuman, vid dödsplatsen vid Kjendsvatnet, i graven på kyrkogården i Korgen i Hemnes i Norge, i straffarbetsfängelset Långholmen i Stockholm och på åtskilliga orter inom Storumans och Sorsele kommuner.

Birger Ekerlid