BLOMSTREN I NYEBRO, HYLTE Landskapets horisonter kantas i dag ibland av vindkraftverk. Jag tänker tillbaka på landskapet runt Nyebro innan ett kraftverksbygge förvandlade Nissans relativt smala flodfåra till vattenvidder.

Mitt föräldrahem i Torup, i Nyebro vid Nissan, har adressen Klippan. Huset ligger högt ovanför den fors och det vattenfall som fanns då jag var barn under 1940- och 1950-talen. Vattenkraften var delvis utnyttjad av en snickerifabrik med såg, en mindre kraftstation och en kvarn. En smedja mellan kvarnen och bron över Nissan var lämpligt placerad för att sko hästarna vid transporterna. En vitmålad valvbro var ett vackert inslag en liten bit uppströms från fallet.

I mitten av Nissan brusade fallet, särskilt vid högt vattenstånd, av vita vattenkaskader. Sedan dess har mycket förändrats. Smedjan, kvarnen, konsumbutiken liksom småskolan är borta. Snickerifabriken är flyttad upp till Nissastigen.

En dramatisk händelse inträffade nattetid på 1950-talet då vattenståndet var så högt att Nissan hotade att bryta sig ny väg. Mitt föräldrahem hade i så fall blivit kringflutet av två armar av Nissan. En hel natt arbetade man i strålkastarljus för att bygga en vall med hjälp av sandsäckar. Det lyckades. Vallen är nu gräns för de fördämningar som behövs för kraftverket.

Min mor som så gärna läste Tranströmers poesi tyckte att några rader var som skrivna för utsikten ned mot det skummande vattenfallet: "Hus på branten övervakar/vattenfallets vita oxar", citerade hon ur Tranströmers dikt "Svenska hus ensligt belägna" från diktsamlingen "Hemligheter på vägen". Denna utkom 1958 och då passade alltså ännu citatet till vattenfallet.

Mitt föräldrahem avgränsades dels av Nissans strand, dels av den gamla Ålängsvägen sedan äldre tider, den som sedan århundraden förband Halland med Småland. Vägens gamla sträckning fortsatte då i promenadstigen utmed Nissan uppströms. En månghundraårig ek med ugglebo är nu ett minne blott. Det var med hundar som jag promenerade där, först i sällskap med morfar och syskon med Newfoundlandshunden, senare med en kinesisk spets.

Medan flottning förekom var det spännande med länsarna, eller "bommarna" som vi sa, uppåt i Nissan mitt för Skravelsbokällan, en äkta källåder som man kunde få fint vatten vid. När "bommarna" öppnades kom stockarna flytande neråt fallet. Timret skulle till massafabrikerna i Nissaström och Oskarström.

Så var det många vackra änder i Nissan. Min mamma broderade en duk i svart ylle med lysande silkesgarn just änder, de vanliga gräsänderna. På promenadstigen växte ögontröst och blodrot, rosa klockljung i dikeskanten, hästhov, den lilafärgade brunörten, den gula käringtanden samt gåsört. Korna betade mellan Nissan och de övriga vattendragen.

En sankmark på andra sidan promenadstigen kallade vi maden. På vintern var det möjligt att åka skridsko där. Min far ordnade en karusell som bestod av en påle ned i maden samt en lång stör som var fäst i pålen så att den kunde vridas. Då en vuxen drog runt stören kunde barn på skridskor hålla sig fast i stören och åka runt. Det gick också att fästa kälkar vid stören. Vi som då var barn minns denna karusellåkning med stor glädje.

När man gick hemåt på eftermiddagarna från isen lyste solen på alarna med deras mörkt chokladbruna kottar. I smältvattnet runt alträdens frukter återspeglades solljuset. I vårvintern kunde man ta med videkvistar hem. Längre fram på våren visade de gula kabbelekorna all sin färgglädje bland alstubbarna.

Maden avvattnades via ett kanalsystem av bäckar. Vid dammluckan där Nissan varit på väg att bryta igenom växte vårarnas första blekblå bäckvioler. Senare kom nyponbuskarnas blekskära rosor. I vattendragen växte vattenklöver, missne med de vita kalkarna, den gula topplösa, videört samt älggräs.

Tant Elin från Nydala i Småland kom på besök framåt midsommar. Hon var väninna till min "mormor Edith", morfars andra hustru. När tant Elin kom användes näckrosor som bordsprydnad. Med räfsa fiskades de upp ur Nissan och placerades i en glasskål. Det var så varje år. Från ängsmarkerna mellan vattendrag och vägar tog vi hem buketter med vilda blommor. Vita röllekor kunde bli stomme i buketter som omgavs med humleblomster, rödlila tjärblomster och ytterst ett flor av gula smörblommor. De enda vilda blommor som inte plockades var de stora blåklockorna på vår tomt i backen ned mot Ålängsvägen.

Följer man Ålängsvägen från valvbron söderut kan man via en träbro komma ut till Tidemans holme med arkeologiskt intressanta lämningar efter en medeltida befästning. Där växte backsippor. Denna holme söder om fallet har bevarats intakt.

Nu är hela vattenfallet inbyggt. Maden och delar av kanalsystemet har lagts under vatten i samband med kraftverksbygget. När jag sist var där sa jag till min bror att det var högt vattenstånd. Han sa att det var så jämt nu. Jag hade nästan glömt det nya. Nytillkomna kilometervida vattenytor förser kraftverket med omvandlingsbar energi.

Inga-Lisa Petersson