UGGELBO VILLAOMRÅDE, FAGERSTA Två hippies, Tre klostermunkar och poeten Bo Setterlind råkade alla hälsa på samtidigt i vårt hus som mamma målat blommigt. Vi dansade ringdans i trädgården ackompanjerade till fars dragspel.
Detta hände omkring 1980. Pappa var mäklare och snickarkunnig och hade tio år tidigare byggt ett fint, vitt trähus bland tegelvillorna i Uggelbo i Fagersta. Den var magnifik och han var mycket nöjd. En dag när han kom hem hade min mamma, som var konstnär och hade bott i Paris i några år, målat dit stora kurbitsblommor över hela huset. Skolkamrater som tidigare aldrig velat komma hem till oss stod nu och stirrade in genom fönstren, fotografer från diverse tidningar smög omkring som svultna vargar bakom häcken. Och grannarna joggade allt oftare förbi på vår gata, i nyköpta overaller.
En söndag när vi skulle sätta oss och fika ringde det på dörren och den berömde poeten Bo Setterlind stod på trappen tillsammans med en konstnärsbekant från Paris. De ville se vårt blommiga hus. Vi hade aldrig sett en kändis förut och tyckte det var väldigt spännande. Strax ringde det på dörren igen. Pappa öppnade och ryckte förskräckt till. Där stod två halvnakna, magra, långhåriga hippies med blommiga västar och runda John Lennon-glasögon. Dem hade mamma träffat i Paris. De kom från Holland för att se vårt blommiga hus. Vi hann knappt hämta oss förrän det ringde på dörren igen. Nu vågade pappa inte öppna, utan bad mig göra det. Där stod tre klostermunkar på trappen, iförda kåpor och kors. De hade kommit för att hälsa på bara. Pappa kikade bestört ut genom fönstret för att förvissa sig om att Lennart Swahn inte stod med någon hemlig kamera i buskarna.
Mamma placerade allihop i salongen med kaffe och kakor och Bo Setterlind fick plötsligt syn på pappas gamla dragspel som stod undangömt i ett hörn. Spelar du på den där? frågade han pappa, som nog inte hade övat på tio år. Pappa fipplade nervöst en stund innan en gungande hambo ljöd ur dess bälg. Och min bror, som brutit benet och hoppade på kryckor, kom ner från övervåningen undrande vad som pågick. Utan att vi visste ordet av så hade munkarna och Bo Setterlind tagit intiativet till en ringdans ute i trädgården. Där dansade en poet, två hippies, tre munkar och en pojke på kryckor och hans familj runt stadens mäklare och hans dragspel.
Grannarna har talat om händelsen i snart 30 år nu.
Sabina Håve Ennouri
Laddar...