CYKELVERKSTADEN I STENÅSA, ÖLAND Om min granne som hade cykelverkstad. Han var en person som jag tyckte mycket om.

Göte var cykelreparatör. Han var min granne i Slagerstad på Öland. Minnena av Göte är många, men ett sådant starkt minne är de gånger jag som liten pojke åkte motorcykel med honom i mitten av 50-talet. En röd Husqvarna, lättviktare. Jag fick sitta på bensintanken, mellan Götes armar, det var tryggt och härligt. Roligast var naturligtvis när jag fick hålla i gasreglaget.

Ibland satt jag på arbetsbänken i hans verkstad och tittade när han lagade punkteringar, spände ekrar eller något annat. Bland alla verktyg, som jag lekte med, hittade jag en gång en liten skruvmejsel med rött handtag. Den glänste som en dyrbar juvel i mina tre-fyraåriga barnaögon.

Jag förklarade för mamma att när Göte "vände ryggen till" så tänkte jag sno den där. Min mamma förklarade då för mig att man inte fick stjäla: "Aldrig någonsin!" Jag skämdes!

På min lilla trehjuliga cykel hade jag en riktig registreringsskylt, H 1958. Göte hade ju en sådan skylt på sin motorcykel.

Göte var också en mästare på att berätta, historier från hembygden, något som var särskilt roligt när jag blev vuxen. Göte kunde berätta med en sådan inlevelse och på ett så roligt sätt att han kunnat platsa som stå-upp-komiker.

Jag var 41 år när jag tog körkort och jag såg fram emot den dag när jag skulle få skjutsa Göte i min nya bil, men den dagen kom aldrig, Göte dog innan jag fick min bil.

Mina glasögon hade gått sönder på körskolan och när jag kom hem, frågade jag Göte om han kunde laga dem. Han plockade genast fram lödkolven och lödde ihop bågarna. Detta var sista gången jag såg Göte. Dagen efter blev han sjuk och fick åka till sjukhus. Han dog ett par dagar senare.

Huset där Göte bodde är nu flyttat, till ett annat ställe i byn. Men nog var det konstigt när huset på andra sidan vägen försvann.

Erling Fredriksson