VIPTORP, ESKILSTUNA Jag växte upp i Eskilstuna under 60- och70-talen. Vi flyttade till ett nybyggt bostadsområde i utkanten av staden 1969. Där var det tidigare en soptipp som nu schaktats bort.

Jag föddes 1960 och har vuxit upp med min mamma och min 10 år äldre bror. Min pappa var alkoholist och flyttade när jag var två år. Vi flyttade till ett nybyggt bostadsområde, Viptorp, i Eskilstuna 1969. Då stod två trevåningshus färdiga, men nya hus växte successivt upp under ett antal år.

På andra sidan vägen bodde en zigenarfamilj i tält. De fick ganska snart flytta. Vi bodde praktisk taget på en byggarbetsplats. Vid ett tillfälle blev vi tillfångatagna av 2-3 killar som tvingade upp oss på 2:a våningen i en huskropp. De förde ut oss på en balkong utan räcke. Jag stampade till på killen fot allt jag orkade. Han skrek och släppte taget. Vi kunde springa iväg mot vår räddning.

Första sommaren sprang det råttor mellan fötterna på oss. Bostäderna byggdes på en tidigare soptipp som hade schaktats bort. Första sommaren fanns också stora blåbärsbuskar med stora blåbär som smakade himmelskt. Det fanns barn överallt. Man var aldrig ensam. Jag var lite blyg, men det fanns alltid någon som frågade: "Ska vi leka?". Och vi lekte på gräsmattor, fotbollsplaner, i lekparkerna, på klätterställningar, i skogen som fanns kvar.

Här bodde arbetarfamiljer som hade relativt gott ställt. Rejäla människor som man kunde lita på. Men det fanns också en hel del "lustigkurrar". Den alkoholiserade Hasse som, när han var full, tvingade sin hund att göra konster inför oss barn, Janne som alla tonåringar drogs till. Här kunde man få köpa öl.

På bottenvåningen i mitt hus bodde den ensamstående pappan med sina fyra barn som sprang lite vind för våg. I mitt hus bodde också en familj som var Jehovas Vittnen. Barnen var som alla andra med undantag av lördagar eller söndagar. Då hade de långa kjolar och gick till Rikets Sal. Äldsta dottern revolterade i tonåren och bröt underarmen när, enligt ryktena, hennes pappa skulle uppfostra henne.

Här träffade jag min kompis Carina och tillbringade en sommar på hennes balkong tillsammans med hennes bror och en killkompis som jag blev kär i. Vi spelade kort, men under ytan fanns den erotiska laddningen mellan kille och tjej. Vi var i 12-årsåldern. Jag hade de flesta av mina klasskompisar på "gården". Vi hade sällskap till och från skolan och fortsatte träffas hemma.

Under tonårstiden var vi uppe hela sommarnätterna; träffade killar och var ute och åkte raggarbil. Till våra föräldrars stora förskräckelse! Jag fick utegångsförbud, men det hjälpte inte mycket. Vi tjejer i klassen träffades på lördagskvällarna, festade och gick sedan till Parken Zoo på disco. Det var åtskilliga sommarnätter jag vandrade från Parken till Viptorp, där jag bodde. Vissa nätter var det som en folkvandring längs Västeråsvägen. Ju längre bort från Parken desto mindre ungdomar blev kvar. Vi var alltid några som fortsatte genom centrum mot Skogsängen till Viptorp.

Min uppväxt i Viptorp var en sällsam upplevelse med både trygghet, glädje och "lustigkurrar". Jag tror att det präglat min syn på människor, vad som är normal-onormalt. Jag har ett intresse för människor som inte alltid passar in i det förväntade och konventionella. Det är därför jag arbetar med människor eftersom mötena är så spännande.

Eva Uttermalm