LÅNGSELE, ÅNGERMANLAND En berättelse av min mor om när hon var 12 år och går till sin far Johan med mat som hon bär i en unikabox. Fadern och hans två arbetskamrater fiskar lax i Nässeforsen.

Min mor Signe har berättat för mig om när hon gick till sin far med mat i en unikabox.

Det gick en flicka på landsvägen, hon var på väg till sin far med mat som hon bar i en unikabox. Flickan var 12 år, barfota och klädd i en urblekt sommarklänning. Hennes långa, mörka flätor dinglade på ryggen. Flickans namn var Signe.

Fadern hade tillsammans med två arbetskamrater från SJ hyrt en ö med en liten fiskarstuga på och fiskerätt av bönderna. Det gällde för en månad och kostade 500 kr. Det var mycket pengar på den tiden, så det gällde för dem att fånga mycket lax och sälja den för att få igen pengarna. De hade fiskat i flera dagar, men ännu inte fått någon lax.

I dessa tankar gick Signe när hon upptäckte att hon kommit till den plats där hon skulle gå av landsvägen och ta en genväg längs älvstranden. Hon kunde höra forsens brus på långt håll. Signe gick förbi det gamla kråkslottet, som låg på en kulle ovanför stigen. Det var ett stort grått hus där fönstren var sönderslagna, så att fåglarna hade fritt tillträde. Det var därför det kallades kråkslottet och för att det spökade där.

Så stod hon äntligen på backkrönet och hon hörde forsens starka ljud. Signe såg ner på den lilla röda stugan och ön som var omgiven av skummande vattenmassor. Det var en vacker syn. Hon tog ett stadigt tag om unikaboxen när hon klättrade ner på spången. Framme vid stugan öppnade hon försiktigt dörren och där satt alla tre och drack kaffe. Elden brann i den öppna spisen och där stod den trebenta kaffepannan. Svart och stolt tycktes den stå där.

Det första Signe sa när hon öppnat dörren var: "Har ni fått någon lax?". Signes far sa då "Ja, du kan ju titta i sumpen". Det var en lucka mitt på stuggolvet och där nere var en källare. Det behövde far inte säga mer än en gång. Ett, tu, tre låg hon på golvet och drog upp luckan. Och där på friskt granris låg 3 stora, skimrande laxar. När gubbarna såg hennes min började de skratta. "O, vad bra", sa hon. "Nu har ni fått var sin lax".

Gubbarna steg makligt upp och la in en snus innan de gick ut på bryggan. Hon såg sin far ta det grova metspöet. En vajer var fäst på spöet med en snara och ett tungt sänke av bly. Han slängde ut spöet och kände sig för. Det gällde att fånga laxen när de hoppade uppför forsen. Laxen stannade och vilade på vissa ställen när de hoppade uppför forsen och där sökte de laxen med snaran. Hade de tur kunde de dra upp en lax. Signe såg flera laxar hoppa upp och blänka i luften. Men de fick ingen lax medan hon var där. Snart var det dags för henne att gå tillbaka samma väg som hon hade kommit.

Barbro Rikardsson