KOSMOS ARABSTUTERI - SKEPPSTA GÅRD, BJÖRNLUNDA En flicka - hästtokig som så många andra, börjar "DK"-linjen på gymnasiet när hon en helg följer med sin faster ut "på landet", till "Torpet"! Där finns även ett arabstuteri... som söker en stalltjej!

Dom vill att JAG ska börja jobba som stalltjej! Åhhh!
"Ja, ja... mamma... jo, ja, visst, det kan ju vara bra att gå färdigt gymnasiet, men...".
Jag började som stalltjej hösten 1985.

Min faster och hennes man hyrde ett litet torp ute på landet, i det vackra Sörmland. En sensommarhelg följde jag med dem ut till torpet och fick höra att det fanns ett arabstuteri alldeles i närheten! Är man femton år och tjej ja, då är ju risken stor att hästar är en passionerad hobby, en livsstil!
Så var det för mig!
Hästar hade jag älskat så länga jag kunde minnas, så när en skoltrött tjej får frågan: Vill du börja jobba som stalltjej här? ja, svaret kommer på stående fot! JAAA!

Jag gick in i stallet och stelnande till framför en box där inne mötte jag ett par mörka ögon, pälsen var gråsmutsig och manen lång o tovig och mitt hjärta förlorades, för alltid till denna vackra Nadzin!

Jag började jobba fredagen efter, då fick jag min introduktion. Anders visade mig under lördagen hur alla 17 hästar skulle skötas. Söndag morgon var det en tjej som vaknade med värkande rygg och lyckligare än nån annan! Upp som en raket, iväg till stallet och introduktionsdag två startade!
Det var mycket att hålla reda på, vilka hästar skulle ut i vilken hage, vilken häst skulle ha det fodret osv. men, dagen flöt iväg och mitt i allt låg då den där lyckliga tjejen i sin säng på slottet!
För det var faktisk så, jag bodde i ett slott på riktigt!

I alla fall i slottets flygel som stuteriägare Karin hyrde. På ovanvåningen hade jag en liten "lägenhet"!
Att gå upp för trappan, som trampats sen slutet av 1500-talet vilket de nötta trappstegen vittnade om var en speciell känsla!

Huset har jag så här drygt tjugo år senare inga större minnen från, däremot stallet.

När frukosten var avklarad på måndagen och alla for iväg till sina jobb fattade jag att det var bara jag som skulle sköta hästarna nånstans hade jag trott att jag bara skulle vara en stalltjej som pysslade om hästarna, borstade, mockade och red. Att jag ensam, femton år gammal, skulle ha ansvar för två arabhingstar, 14 arabston och föl och en gammal galopphäst som hette Vickan, det fattade jag först DÅ!
Nå, det var bara att kavla upp ärmarna, knata upp till stallet och börja mocka!

Hade jag vetat innan att jag ensam skulle sköta allt så hade kanske modet svikit mig och jag hade gått tillbaka till min kontoristutbildning. Men nu ville ödet så här och jag fick lära mig mer av livet själv än vad jag nånsin hade gjort på någon skola! Ansvar!
Hästar är levande djur, dräktiga ston deras välbefinnande kom alltid i första hand!

Vilken underbar tid. Blev det höst? Vinter? Frös vattnet i stallet? Frös jag? Fick jag valkar i händerna? Var det jobbigt, slitsamt för en liten flicka?
Jag kan tveklöst svara ja på alla dom där frågorna, men egentligen minns jag inte det för, det är som den där prinsessan som fick bo i ett slott!
Det var alltid sommar. Jag satt på min underbare Nadzin och red i full galopp över en blommande äng!
Sanningen var ju inte så långt bort, för det var verkligen en fantastisk tid i mitt liv!

Jag jobbade och fick LÖN med det jag mest av allt älskade.
Och, så fick jag ju lära känna denna Nadzin som var den underbaraste häst som fanns. Tjejen som jobbade där före mig hade haft sin egen hingst med sig, så av naturliga skäl hamnade Nadzin i skymundan. Jag putsade fram den glänsande arabhingsten under smutsen och vi hade många roliga stunder tillsammans!

Ja, nu har det gått 24 år sen min tid som stalltjej på Kosmos Arabians men jag kommer aldrig att glömma vare sig Skeppsta gård eller hästarna!

Catherine Vikman