TEG, UMEÅ, SVERIGE Jag vill berätta hur jag som ungdom gick från att vara en klagare till att bli en engagerad själ i mitt lokala ungdomsråd och Sveriges Ungdomsråd.

Jag var en klagare. När jag började högstadiet klagade jag på allt. Det finns det säkert många andra som också har gjort. Självfallet var jag inte delaktig i något elevråd men när klassråden kom var det ofta ganska livliga diskussioner.

En av de sakerna jag minns väldigt väl var när det blev förbjudet att ha på sig kepsar, mössor och dylikt i matsalen. Alla var missnöjda. Bitchen brann i mig och jag fick nog. Upp till rektorn. Jag vägrar gå med på detta. Vi fick inte ha mössor i matsalen. Det var ju mer ohygieniskt att ta av sig mössan vid matkantinerna än att ha dem på. På tal om mattanterna så var det ju fruktansvärt ohygieniskt att dom inte hade hårnät. Jag vägrade gå med på detta. Jag vägrade. Stenvägrade. Varje lunch satte jag på mig en mössa eller en keps och gick in i matsalen och vägrade ta av mig den. Det blev en tyst mösspåtagande demonstration varenda gång vi gick in i matsalen. Mattanterna fick ta på sig hårnät och de slutade säga till oss att vi inte fick ha mössor på oss.

Sen då? Jag tyckte denna process var så fruktansvärt rolig. Jag ville göra något av mina åsikter. I stora drag kanske de inte spelade någon roll för de flesta men för mig och kanske många andra ungdomar spelade större roll. Jag tyckte till exempel att det vore bra om vi hade en skateboardpark i city, trots att jag själv inte utövar skate. Som en strimma sol från himlen var det en dag en inbjudning till en grupp på mitt lokala community - ungdomsråd.
Vad är detta? Ett råd för ungdomar? Ja, så var det. Då började jag i det lokala ungdomsrådet för min stadsdel och arrangerade en festival. Det var underbart. Rådet gjordes om och blev Umeå Centrala Ungdomsråd eller UCUR som vi snarare kallade oss. Vi kämpade med olika politiska frågor samt med roligare ämnen så som festivaler.

Första året åkte vi till IRL träffen med Sveriges Ungdomsråd. Det var det roligaste jag hade gjort i hela mitt liv. Fem dagar med massvis av deltagare. En hel bunt arbetade inom Sveriges Ungdomsråd, i styrelsen, redaktionen, webbgruppen, arrangörsgruppen och mycket mer. Jag var frälst. Jag smög in i biblioteket flera gånger och smygtittade på redaktionen. Skulle jag våga? Nej.

Jag fortsatte åka till Sveriges Ungdomsråds ämneskonferenser under några helger, också till kongressen. Till slut vågade jag säga att jag var intresserad av att börja arbeta i redaktionen. Jag skickade in några dikter, nån novell och så började jag med arbetet i redaktionen. På IRL-träffen i Nyköping smög vi i redaktionen omkring i våra turkosa tröjor och såg allmänt misstänksamma ut. Vi hade så roligt, eller jag iallafall. Jag skrattade mig lyckligt till sömns flera veckor efteråt.

Det bästa med Sveriges Ungdomsråd är nog grundkonceptet. En spindelorganisation för alla ungdomsråd i hela landet, en organisation för att hjälpa ungdomar som i sin tur skulle kunna hjälpa varandra, en organisation för att göra våra kommuner och vår vardag bättre, göra så att ungdomsråden skulle kunna utbyta material och information.

Någonting jag anser vara det bästa med Sveriges Ungdomsråd är att det ständigt är en organisation under förändring. Styrelsen byts ut, eldsjälarna finns ändå kvar inom organisationen och de föreläser ständigt, delar med sig av sina erfarenheter i workshops och liknande.

Snart är det dags för Kongress 09 och då kommer jag att göra min comeback inom Sveriges Ungdomsråd efter ett litet uppehåll. Jag är så peppad att jag nästan spricker! Förvisso är jag inte längre aktiv inom ungdomsrådet i min kommun. Men jag vet ju att ungdomsrådet fortfarande fungerar och är vid liv. Jag kan, om jag vill, ta hjälp av ungdomsrådet i min kommun för genomföra en förändring. Det är en positiv jargong!

I övrigt tycker jag att det är riktigt tråkigt att mitt eget län är ett av de sämsta länen i Sverige när det gäller ungdomsråd och visar på att det lyssnas dåligt på ungdomarna. Det kliar i fingrarna att åka till kranskommunerna och berätta för kommungubbarna och gummorna hur det faktiskt borde gå till...

Rebecka Fahlestål

• Läs mer: http://www.sverigesungdomsrad.se