STOCKHOLMS CENTRALSTATION När jag hörde musiken spela så ställde jag ned Ditt bagage och bjöd Dig till dans. Med stationspersonalen och andra resenärer som åskådare virvlade vi plötsligt runt in i dansens magiska värld.

Det var på eftermiddagen en gråmulen september dag som Ditt tåg anlände. Jag stod på perrongen nervös likt en liten grabb på väg att bjuda sin första kärlek på skoldans. I min hand höll jag en bukett blommor av sällan skådat slag.

Så plötsligt så kom Ditt tåg in på stationsområdet och efter bara några ögonblick så stod Du där framför mig och mitt hjärta stod i brand. Aldrig hade jag kunnat ana att det var en så söt och vacker vän jag hade växlat brev med i så många år som jag faktiskt gjort.

Trots att det nu var fullt med folk runt omkring oss skrek jag ut Ditt namn och omfamnade Dig med en rejäl björnkram.

Då Du var trött efter den långa tågresan från fjärran land gick vi till stationens kafé för att vila och prata av oss våra första intryck av varandra. Det var som en dröm att gå igenom stationshallen hand i hand med Dig vid min sida. Trots att detta var min stad, min järnvägsstation som jag hade besökt tusentals gånger så var allt så nytt och vackert nu när Du var här.

När vi lämnade kaféet så hade det hunnit blivit kväll och ganska så folktomt på stationen. En lokalvårdare en bit bort våttorkade stationshallens marmorliknande golv med sin mopp till musik från sin medhavda radio.

När jag hörde musiken spela och såg att det var så tomt omkring oss som det faktiskt var så ställde jag ned Ditt bagage och bjöd Dig till dans. Med stationspersonalen och andra resenärer som åskådare virvlade vi plötsligt runt in i dansens magiska värld. Jag böjde mig fram för att viska något i Ditt öra när radion plötsligt börjar spela "Du är min älskling och jag älskar Dig min skatt!"

Ett minne dedikerat en kär vän som jag träffade på Stockholms Central, september 1995.

Lasse Erkki