FLODA Att ha en trädgård med sin hustru efter nära 50 års äktenskap är otroligt bra. Att få åldras, och kärleksfullt gnabbas, är en stor gåva. Med god hälsa och lite diplomati och mycket kärlek får vi vår trädgård att blomma ända in i vår ålderdom.

Jag kan inte låta bli att berätta för omvärlden att jag har drabbats av fuchsia-influensan. Den heter väl så när man är galen i fuchsia? När andra drabbas av svin-influensan så tror jag att jag är lycklig lottad som ha drabbats av fuchsia-influensan. För visst är det ett virus, det där med fuchsia-intresset. Det tråkiga med det hela är att det finns inget botemedel. Inte ännu i alla fall.
Du får inte köpa fler fuchsior. Med skärpa i rösten hör jag de orden. Ett budskap som jag har hört nästan till leda. Men jag köper trots protester från högre ort. Det vill säga från min hustru.

Jag har nämligen kommit på ett bra knep att undgå min hustrus många förmaningar. Jag brukar ibland säga att den där fuchsian som jag såg hos den eller den trädgårdsmästaren var bland de fulaste jag har sett. Det är ett bra sätt att få min hustru bli intresserad. Efter fyrtioåtta års lyckligt äktenskap tycker min hustru och jag nästan olika om allting. Tycker jag inte om en sak så brukar min hustru säga på ett övertalande sätt att den saken är alldeles förträfflig. På detta sätt har jag kommit underfund med att jag kan köpa hur många fuchsior jag bara vill. Det är bara att säga att de är fula.

Foto: Scanpix.
Min hustru och jag tycker alltid tvärtom numera. Hon har under vårt 48 åriga äktenskap tyckt samma sak som jag en enda gång. Det var när vi gifte oss. Då frågade nämligen prästen först min blivande hustru om "Hon vill taga denna person till sin äkta make?" Hade prästen däremot frågat mig först och jag hade svarat ja, så är jag fullt övertygad om att min hustru hade svarat nej. Då var det bra att prästen vände sig först till den kvinnliga parten och inte tvärsom som är vankligt numera. Men under alla dessa år har jag lärt mig lite diplomati och vi är alltid fullkomligt överens vid alla tillfällen.

Om någon gammal vän ringer mig och vill ha med mig ut på en runda på någon pub säger jag alltid till min hustru att jag sitter hellre hemma hos Dig och äter dina förträffliga kakor än att gå på puben med den där tjatige senile kompisen. Då ändrar min hustru alltid tonläget och säger att nu har din gamle vän gjort sig omak och ringt dig för att få sällskap på puben. Då är det oartigt att säga nej. Naturligtvis måste du göra honom sällskap. Jag har ju mina fuchsior här hemma och har fullt upp att sköta om dem. Jag klarar mig ensam i kväll. Du gör bara en välgärning som går ut med din gamle vän.

Dessa knep vill jag ge till alla män i lyckliga äktenskap. Jag hoppas bara inte att era fruar genomskådar det hela. Men observera, det måste skötas diplomatiskt.

Tillbaka till fuchsiorna. I början av maj förra året for vi på ett weekend besök till kungliga huvudstaden. Ett besök på Hötorget i Stockholm på lördag eftermiddag är en rik, rolig och nöjaktig upplevelse. Alla handlarna vill bli av med sina produkter inför den kommande helgen. Då klockan närmar sig stängningsdags blir handlarna mer och mer desperata. Säkerligen har de svårt att lagra de produkter som saluförs. De ropar med allt högre röst ut sina produkter och sänker priserna hela tiden. Verkar man lite intresserad av en planta så säger handlaren direkt ett ganska högt pris. Drar man sig då lite sakta baklänges från saluståndet så sjunker priset oavbrutet ju längre bort man kommer.

Just denna lördag på Hötorget hade handlarna ovanligt mycket fuchsiaplantor. Vi hade ju inte så stort utrymme att ta med så många av dessa hem till Floda eftersom vi åkte med tåg fram och tillbaka till Stockholm. Men jag fastnade för en ovanligt stor och vacker fuchsiaplanta. Priset var kronor 100 kronor. Det fanns säkerligen ett femtiotal av denna sort till salu. Jag började sakta dra mig ifrån handlaren som hade så många fuchsior. Hela tiden sänkte handlaren priset ju längre bort jag kom. När priset var nere i 20 kronor, slog jag till. Bara synd att jag inte kunde köpa fler.

Väl kommen till hotellet examinerade min hustru plantan och fann att den inte var så vacker som den syntes vara på Hötorget. Den tappade många blommor och blad på natten och när vi kom hem till Floda så fanns det bara några få blommor kvar. Men på sensommaren förra året hade denna planta satt igång och blomma med hundratals blommor. En mycket vacker fuchsiaplanta som jag kallade för "Hötorget".

Att ha en trädgård med sin hustru efter nära 50 års äktenskap är ändå någonting otroligt bra. Att få åldras, och kärleksfullt gnabbas, är en stor gåva. Det är mycket arbete med en stor trädgård och vi båda hoppas att vår Herre skall ge oss några år till att vårda vår trädgård. Med god hälsa och lite diplomati och mycket kärlek får vi vår trädgård att blomma ända in i vår ålderdom.

Bertil Lindström