VASAGATAN, STADSDEL PUKAREGÅRDEN. Det var under krigsåret 1942 i Vetlanda. Vi begrep inte dess hemska betydelse. Med fantasins hjälp kunde vi färdas genom exotiska främmande länder.

Peje och Sten var min första kompisar. Peje, heter egentligen Per-Eric och var då 4 år och jämngammal med mig. Sten var drygt 2 år. På den tiden var vi klädda i kortbyxor med läderhängslen, som täcktes av en stickad, ärmlös pullover över en skjorta. På benen hade vi bruna, stickade långstrumpor, som fästes med strumpeband. Dessa var fästa i ett livstycke, som både pojkar och flickor bar. Det bestod av vitt bomullstyg, var midjelångt med smala band över axlarna och knäpptes fram på magen. På fötterna bar vi sandaler.

Peje och jag hade precis börjat leka med varandra och Sten hängde med ändå, som Pejes lillebror. Vi fann en jättestor sten, som låg ute på ett fält. Min kompis föreslog att vi skulle undersöka den. Stenen var ca 1/2 meter hög och hade en flat ovansida. Vi beslöt att det skulle vara en elefant! Jag hade inte en aning om vad en elefant var för något. Det lät jättespännande och lite farligt.

Vi klättrade upp på "fanten", ja vi fick hjälpa Sten att komma upp och sedan fantiserade vi att vi red i främmande länder. Vad "främmande länder" betydde hade jag heller ingen aning om, men det måste ligga långt hemifrån. Peje, som visste det mesta, hade sett en elefant i en tidning som var stor och hade en svans i båda ändarna. Den största svansen kallades snabel, det hade hans pappa berättat. Den hade samma färg som vår sten. Ett grått djur, med en svans i båda ändarna hade jag aldrig sett. Det lät vansinnigt spännande! Vi red och fantiserade om allt möjligt, som hände längs vägen.

En dag berättade Peje att det var krig ute i världen och att folk skjuter på varandra. Det var ett nytt begrepp. Eftersom jag hade ett svagt minne av att ha sett militärbilar, beslöt vi att "fanten" skulle bli en krigarebil! Vi satt på stenen och lekte att vi krigade. Krigare har gevär, så vi sprang in i den intilliggande skogen och hämtade några pinnar, som fick vara "pangare"! Med vår fantasi sköt vi på allt, som vi såg längs vår väg.

Med ovanstående vill jag beskriva hur man lekte för nästan 70 år sedan. Fantasin fick hjälpa till, när kunskapen saknades. Så småningom kom "Pippi Långstrump"!

Bengt-Göran Karlsson