BERLIN Berlin innan muren revs var en stad med samma folk men med två helt olika verklighetsuppfattningar. Det var en lärorik och tragikomisk tid.

Mitt första besök i väst var också mitt första besök bakom järnridån. Jag har fått se muren från båda sidorna. Den byggdes samma år som jag föddes och den revs när min dotter föddes.

Muren var underbar! Grå från ena sida och färgglad från den andra, med små torn för att kika till öst.
Där träffade jag mannen med hunden.

- Det är farligt där, sade han och pekade bakom muren. Kommunister du vet.
- Ja, jag vet, utbrast jag. Jag kommer därifrån.
Han fattade inte.
- Åk aldrig dit, fortsatte han.
- Jag kommer därifrån, upprepade jag. Det är inte så farligt.

Nej, det gick inte in. Som om vi inte talade samma språk. Ibland hör man som man vill.

Samma sak hände i öst, då vi återvände. Alexanderplatz, tornets kafé. Servitören där kom med kartan, som vi hade bett om.
Där fanns Östberlin men en vit fläck istället för Västberlin.

- Hallå! Västberlin saknas, sade vi.
- Nej, var svaret. Det finns inget väst Berlin.

Å vilken underbar tid. En stad med samma folk men med två helt olika verklighetsuppfattningar. Det var en lärorik och tragikomisk tid.

Ladislav Capek