SOLIDENS SNATORIUM Jag är bara sex år. Jag springer ut i korridoren och ropar efter mamma. Jag tvingas in i rummet och binds fast i sängen. Alla mina tårar går åt. Det är min första kontakt med sjukhusvården.

Vid midsommar 1943 fick pappa beskedet att farmor på sin 58-årsdag dog av lungtbc,
... samma år, det bör ha varit i mitten av september blev jag inlagd på ett sjukhus.

Men jag har ingen förnimmelse av
att jag har varit dålig,
att vi åkte dit, troligtvis med tåg,
att jag träffat någon doktor eller annan sjukhuspersonal,
att vi kom upp på en sal,
men stunden när mamma skulle gå har präntat sig fast i sinnet.

som jag minns...

ensamhet och rädsla
och fastbunden!
Första natten ensam
Långt hemifrån
Första gången på sjukhus
och i ensamt rum
Bara sex år
Springer ut i korridoren,
ropar efter mamma
tvingas in i rummet
binds fast i sängen
Alla mina tårar går åt

mammas klocka
som hon sliter av sig,
när hon måste rusa iväg till tåget.
Den klockan som mamma lämnar
i ett desperat försök att trösta
får nog någon annan glädje av
För jag minns den inte mer än så
Men det dröjde många år
innan mamma fick en ny klocka

från ensamt rum
till större sal
och kamrater
Firar jul
Får en dockvagn
en ny, fin, ljusgrön,
med sufflett
och madrass och täcke
Alla hemma i byn
har samlat till denna gåva,
som gläder så mycket

fiskolja
smakar äckligt
Får den på sockerbitar
Smakar äckligt i alla fall
Gömmer dem
under madrassen i dockvagnen
Till slut är de så många
att de upptäcks
Avslöjad
Sedan blandas fiskoljan i lingonsylt
och tvångsmatas med sked

marsvinen
Varje barn blir tilldelat var sitt
Nej, inte att kela med
Får bara tittat på dem
Det tas prover på oss
som sprutas in i marsvinen
Det allra värsta är den stora,
grova, långa, långa slangen
som pressas ner
genom halsen
under väldiga kväljningar
Längre och längre ner
ända ner i magen

epidemin
Nästan alla barn
får scharlakansfeber
och hamnar på epidemisjukhuset
Isolerade
Med mycket hög feber
Får bara gå upp
för att sitta på pottan
Tillfrisknandet mäts
på fotsulan,
doktorn killar
och ser om det flagnar
Har ont i ett knä,
men törs inget säga

(Efter 8 mån fick jag åka hem den 16 maj 1944, därav beräkningen av ankomsten)

sommar i gips
Fyller 7 år
får resa hem samma dag
med buss
En sköterska följer med
och lämnar av
Föräldrarna ser genast
vad doktorn inte såg
Ett ont knä
som blir mera ont
och måste gipsas
Får vattenkoppor
Sitter ute i gräset
i solvärme
med gipsat ben
och stark klåda
Mamma försöker klia
med långa strumpstickor

tågresan
Den är lång
bortemot hundra mil,
till ett nytt sjukhus
En hel vagn
med riktiga sängar
får pappa och jag
för oss själva

Den resan gick till kustsanatoriet Apelviken, Varberg.
Där blev jag i 2 år + 2,5 år för tbc i v. knä, opererad
sedan ytterligare något år för tbc i ländryggen, gipsvagga och operation.

Annbritt Jonasson