OAXEN EN KALKÖ I SÖDERTÄLJE SKÄRGÅRD Jag har varit dykare men aldrig varit med om något dylikt. Ingen sång eller musik som man hört talas om, men ljust som på dagen. En mirakulös historia om att överleva från att drunkna.

Jag arbetade extra som skeppare på en ombyggd fiskebåt och vi utgick ofta från Oaxen, en fin liten kalkstensö vid inloppet till Södertälje. Fartyget var på tjugo meter och vägde 59 ton. Den här dagen hade vi haft en körning med två modefotografer och deras modeller.

Jag blev ensam kvar ombord efter att alla hade åkt hem till sitt och för att fördriva kvällen gick jag upp till Alexandras restaurang, där jag drack några öl tillsammans med föreståndarinnan, vi var dom enda på hela stället.

Efteråt vandrade jag tillbaka ombord. Då hade det mörknat ordentligt, det var kolsvart, ingen vägbelysning fanns där. Båten låg helt mörk vid kajen. Man kunde avskilja siluetten som sakta slog mot kajen i sjögången efter ro-ro båtarna som gick förbi.

Då jag steg ombord måste jag ha halkat på relingskanten, för i nästa ögonblick låg jag på sjöbotten! Här var det upplyst! Jag såg helt tydligt botten som sluttade ner mot djupet och jag kände en skön trötthet smyga sig på. Här vill jag ligga och bara sova, tänkte jag. Bryggpålarna av trä, klädda i sjögräs stod som svarta soldater i rad. Det konstiga var att jag inte kunde se varifrån ljuset kom...

Där jag låg var det sju meter till ytan, botten sluttade ganska brant ner till över trettio meter ner i ett mörker...
- Tanken på min hustru fick mig att kvickna till. Jag fick för mig att hon skulle bli förbannad om jag inte klarade mig!

Så jag tog mej fram till dom hala pålarna och klättrade upp och kasade ner och klättrade upp igen till det att jag kom upp till ytan igen. Då var mörkret tillbaka, kompakt som om jag befann mej i svart tjockolja. Det tunga fartyget slog ömsom emot kajen, ömsom drog det sig tillbaka. Jag höll mej bakom den påle som jag hängde i för att inte mosas sönder av båtsidan. Att ropa på hjälp var dödfött men jag gjorde det i alla fall...Ingen hörde mej.

Till slut dök jag under fartyget och kom upp på utsidan och därifrån var det lättare att hitta en lejdare som var fastsatt i kajen och kunde på detta sätt ta mej ombord...

Men vad var det för ljussken där på botten? Jag har varit dykare men aldrig varit med om något dylikt. Ingen sång eller musik som man hört talas om, men ljust som på dagen!

Tony Harcke