Foto: Jack Mikrut/Pressens Bild

Vattenpolo: Så funkar det

Vattenpolo är simidrottens lagbollspel med 6 utespelare och målvakt samt 6 avbytare. Måtten på en internationell spelplan är 30 x 20 meter med ett minimidjup av 1,8 meter men kan i andra lägre sammanhang spelas i alla typer av bassänger.

Matchtiden är 4 x 8 minuter, effektiv speltid med 2 minuters paus mellan perioderna 1-2 och 3-4 samt 5 minuters paus mellan period 2-3.

Bollens omkrets är för herrar 68-72 cm och för damer 62-68 cm. Målen är maximalt 3 meter breda och 90 cm höga räknat från vattenytan till ribbans underkant. Om vattendjupet understiger 1,50 m ska ribbans underkant vara 2,40 m över bassängbotten.

De båda lagen skiljer sig åt genom olikfärgade mössor med öronskydd. Tandskydd och suspensoir används av vissa spelare. En eller två domare dömer beroende på matchens betydelse och svårighetsgrad. Måldomare kan användas och ett sekretariat sköter tidtagning och för matchprotokoll.

Lagen har rätt till två Time-out (pauser) vardera. Går matchen till förlängning har lagen rätt till en tredje Time-out.

Laget får bara ha bollen i 30 sekunder därefter måste anfallet avslutas med ett skott/försök att göra mål. I varje hörn av spelplan står en klocka som visar den tid som återstår av anfallet och som spelarna kan se.

Utespelarna får bara spela bollen med en hand. Regeln gör spelet tekniskt svårt och det tar tid att lära upp bollteknik med en hand.

Regelboken skiljer mellan enkla och svåra fel. Straffet för ett enkelt fel är ett frikast till motståndarlaget.

De vanligaste enkla felen är:
• att hindra motståndarens rörelsefrihet genom att simma över ben, rygg eller axlar
• att utan boll befinna sig bakom motståndarens 2-meterslilnje, (röd zon)
• att hindra motståndaren att utföra ett frikast
• att med hjälp av arm eller fot skjuta ifrån från motståndaren

Straffet för ett svårt fel är antingen utvisning 20 sekunder eller straffkast. Domaren dömer straff om felet begås innanför 5-meterslinjen, (gul zon) om anfallaren har ansiktet vänt mot målet och har en god målchans.

De vanligaste svåra felen är:
• att hålla, dra eller doppa en motståndare, som inte håller bollen. Spelare som håller bollen i handen är tacklingsbar
• att stänka vatten
• att göra ett enkelt fel, innan motståndaren har lagt sitt frikast
• att göra sig skyldig till brutalt spel. Straffet är utvisning för resten av matchen, med ersättare efter 4 minuter.
• att protestera mot domslut eller i övrigt brista i respekt. Straffet är utvisning, men ersättare får sättas in efter 20 sek
• att som utvisad eller avbytare felaktigt gå in i spelet. Det händer ibland att spelare går in i spelet för tidigt

Reglerna ger domarna stor frihet att tolka reglerna. Eftersom domaren genom sina avblåsningar inte ska ge det felande laget en fördel, kan domaren avstå från att blåsa av spelet och ge det anfallande laget ?fördel av bollen?.

Detta kan betyda att ett regelbrott, beroende på situationen, kan bedömas på tre sätt

a) ingen åtgärd, b) frikast eller c) utvisning eller straffkast.

Det är viktigt att domarna hittar rätt nivå i sin bedömning. De får inte ?blåsa sönder? spelet, men inte tappa nödvändig kontroll över spelet.

Taktik
Eftersom vattnet hindrar snabba förflyttningar, till skillnad mot det nästan försumbara luftmotståndet i t ex fotboll, handboll eller basket, går taktiken i vattenpolo ut på att utnyttja motståndarens misstag för att göra egna blixtsnabba kontringar(anfall).

Den taktiske spelaren ?läser spelet? och förutser motståndarens tekniska eller taktiska misstag för att sedan gå från försvar till anfall, helst innan motståndaren gör misstaget.

Det anfallande laget försöker att i den följande kontringen behålla det försprång, som vanns vid spelomvändningen. Vid kontringen har spelarna givna positioner och uppgifter. Det gäller att hitta en ?2-1-situation?, d v s att bli två anfallare mot en försvarare och sedan komma till ett avslut/skott mot mål.

Hittar inte laget den ovan beskrivna kontringssituationen, övergår laget till ett positionsspel, där centern som är en av lagets viktigaste spelare, ?lägger? sig på 2-meterslinjen framför motståndarmålet. Centerns medspelare försöker nå honom med snabba passningar, som han försöker utnyttja på flera sätt:

• han kan försöka skjuta mot mål
• han kan försöka hitta en medspelare, som kan skjuta mot mål
• han kan försöka ?dra på sig? en utvisning, som laget kan ha god chans att göra mål på

Försvaret kan
• pressa sina motståndare för att störa inspelet till centern
• störa centerns skott mot mål
• bygga upp en zon med huvuduppgift att ?neutralisera? centern och locka fram skott mot mål men från långt håll

Det anfallande laget försöker lösa sin uppgift genom att förflytta sig, vilket är riskfyllt eller skott utifrån för att få ett övertag i spelet.

Vattenpolo går inte bara ut på att göra mål direkt utan att genom ett aggressivt spel försätta motståndaren i en utvisningssituation, som kan utnyttjas för att göra mål i numerärt överläge. Möts två jämnstarka lag, vinner oftast det lag som har flest numerära överlägen d v s fler tillfällen med fler egna spelare i jämförelse med motståndarna.

Kuriosa
I tidernas begynnelse satt vattenpolospelarna på flytande tunnor och spelade bollen emellan sig med paddlar liknande de klubbor som används i hästpolo. Den vattenpolo vi känner i dag har väldigt lite gemensamt med det vi kallar hästpolo.

Källa:Svenska Simförbundet

• Tweet