TISAREBODA TILL STOCKHOLM, VIA PITKÄRANTA OCH VIBORG Mina föräldrar hade samma stamfar, trots att de var födda i två olika länder. Men de hade varit gifta i 56 år innan de fick veta det.

Robert Casimir Tisell.Foto: Privat I slutet av 1500-talet levde en smed utanför Hallsberg, han kallades Erik i Tisareboda. Erik hade två söner och en dotter. Dottern hade i sin tur en son, Erik Samzelius och en av sönerna fick en son, Carl Tiselius. Dessa två kusiner vandrade tillsammans från Närke till Uppsala och läste till präster.

Det var efter prästvigningen som de tog sina efternamn. Erik efter sin födelseort Samsala och Carl efter Tisareboda. Släkten Samzelius blev en känd prästsläkt i bl.a. Värmland och en ättling vid namn Inga Maria Samzelius gifte sig 1842 i Karlstad med Olof Nilsson Wahlberg, min farfars farfar.

Carl Tiselius ättlingar blev präster och godsägare. Godset Hättorp i Östergötland fanns i släktens ägo i ca 300 år, tills det såldes under andra halvan av 1800-talet pga ekonomiska skäl. Godsägarens yngre bror, Robert Casimir Tisell, var utbildad ingenjör och efter tragedin med den försålda släktgården tog han arbete som gruvingenjör vid koppargruvan i Pitkäranta i ryska Karelen. Han gifte sig med en finlandssvenska och de fick fem barn, däribland min morfar Edvard Sixten Henry Tisell. (Namnformen Tisell bars av de manliga släktingar som inte var prästvigda).

Min morfar växte upp i Karelen och lärde sig tala svenska, finska, ryska och karelska. Han skulle bli ingenjör som sin far, men den ryska revolutionen bröt ut och studierna avbröts. Istället tog han värvning som dragon på "de vitas" sida och stred mot kommunisterna. Hela familjen tvingades efter kommunisternas maktövertagande att fly till Finland och slog sig ner utanför Viborg. Min morfars studier var tillspillogivna, men han var en skicklig mekaniker och tekniker och startade ett litet skeppsvarv vid det berömda Svensksund. Varvet gick i konkurs under 1930-talsdepressionen, men pga hans skicklighet som tekniker hade han arbete under de svåra åren.

Han gifte sig med en finlandssvenska 1921 och de fick fyra barn. 1942 bodde familjen i Helsingfors och upplevde de ryska bombningarna. Eftersom morfar kämpat mot kommunisterna kände han marken bränna under fötterna. Om ryssarna invaderade kunde han råka illa ut.

Familjen lämnade allt bakom sig och flydde hals över huvud till Sverige, ett land min morfar aldrig hade sett trots att han var svensk medborgare. Familjen slog sig ner i Spånga utanför Stockholm och 1947 träffade min mor, Helena Tisell, en viss Einar Wahlberg, barnbarns barn till Inga Maria Samzelius och Olof Nilsson Wahlberg. Tyckte uppstod och de gifte sig. Men inte förrän 56 år senare fick de kunskap om sin gemensamma stamfar, smeden Erik i Tisareboda.

Ann Helen Lindroos