SKATTUNGBYN Jag anmälde mig för precis ett år sedan till en grundkurs i släktforskning här i Mora. I den kursen råkade en elev vara bosatt i Skattungbyn, och det dröjde inte många kurskvällar förrän jag hittade min farfars mor som var född i just Skattungbyn.

Jag råkade se TV-programmet "Din plats i historien" och fick lust att helt kort berätta om min plats i historien, för lite märklig är den, tycker jag själv i alla fall.

Min farfars mor Liten Annas AndersdotterFoto: Privat Jag heter Ella-Marie Ekholm och föddes i Söderhamn, Hälsingland på 1930-talet. Min far fick TBC och avled 1940, mamma gifte sedermera om sig med en man och vi hamnade i Västerås. Många år senare började han släktforska och jag renskrev hans nedtecknade anteckningar. Han hann aldrig med min fars släkt så för ganska precis ett år sedan började tanken gro att jag skulle försöka forska om hans släkt, jag hade ingen som helst aning om varifrån släkten kom på grund av att jag var så liten när han dog, och mamma talade aldrig om det, hon kanske helt enkelt inte visste så noga.

Jag hade för ca 10 år sedan flyttat till Mora av den enkla anledningen att jag hade köpt en sportstuga i Sälen på 1980-talet och ville komma närmare den. Avståndet mellan Västerås och Sälen var 30 mil men mellan Mora och Sälen är det endast 10 mil. Jag fann en bostad i Mora som ligger i ett område som heter Morkarlby. Allt ifrån första stund har jag trivs bra i Mora trots att jag inte kände en enda människa när jag flyttade hit.

Jag anmälde mig för precis ett år sedan till en grundkurs i släktforskning här i Mora. I den kursen råkade en elev vara bosatt i Skattungbyn, och det dröjde inte många kurskvällar förrän jag hittade min farfars mor som var född i just Skattungbyn. Sigurd, som eleven hette, berättade att det hus som min farfars mor, Litens Anna Andersdotter, född 1852, växte upp i - Litensgården - fortfarande finns kvar i byn.

Anna var troligen inte född i Litensgården för i husförhörslängder står båda hennes föräldrar och hon själv som "lös" vilket betyder, har jag fått lära mig, att de var utan fast bostad. Det var så att egentligen hette Annas far Anders Andersson, men han var soldat i Orsa kompani och fick namnet Liten. När han senare blev ägare till en stuga fick stugan namnet Litensgården och namnet Liten (gårdsnamnet) skrivs ju före förnamnen i Dalarna. (Mycket praktiskt måste jag säga när man släktforskar.) Gårdsnamn från Skattungbyn som finns i min släkt är förutom Liten, bl.a. Bilar, Lofwar, Mårts, Mårten, Swälas. (Lustiga namn för mig som inte är van att höra dem, men jag tycker mycket om dem!)

När Anna bara var 11 år gammal vandrade hon tillsammans med två systrar, den ena var 13 år och den andra 14. Den äldsta var just hårkulla, något som TV-programmet som jag såg i kväll handlade om. De vandrade mot Hälsingland för vid år 1865 rådde stor fattigdom i Skattungbyn, många svalt, men många drog iväg mot Hälsingland för kortare och längre tid. Kvinnorna gick bl.a. till Hälsingland och bakade bröd, var borta ett par månader men återvände hem igen med ?en slant på fickan?. De var mycket populära i Hälsingegårdarna, där folket hade det bättre ställt.

De här tre flickorna stannade kvar i Hälsingland, träffade så småningom på män som de gifte sig med och tack vare det finns jag till.

Sigurd i släktforskningskursen informerade mig om de som nu äger Litensgården, ett par som är bosatta i Blekinge och är i 80-årsåldern, kvinnan i familjen är Litens Kerstin Eriksson, hon är bördig från den Litensgården. De besöker gården endast 4-5 gånger per år och de funderar på att sälja gården.

Jag har ett barn, en son, och när han var hos mig i Mora i somras tyckte han att vi skulle åka och titta på Litensgården, vilket vi gjorde. Jag gick in i affären i Skattungbyn och frågade kassörskan om hon kände till var gården fanns, och det gjorde hon, men vid kassan stod också en man som just hade handlat och berättade att han bodde alldeles i närheten så jag kunde få åka med honom om jag ville. Under bilfärden berättade jag för honom om mitt ärende till Litensgården och då sade han "då är vi släkt". Vi var snart framme och gården låg där högt uppe på kullarna med milsvid utsikt, mycket vackert. Jag kontaktade ägarna och fick tillåtelse att gå in i gården och se hur där såg ut. Det var mycket enkelt, inget vatten och avlopp var indraget och stugan bestod endast av ett rum och kök.

Eftersom min farfars mor hade sina båda föräldrar, sina båda morföräldrar och farföräldrar som var födda i Skattungbyn så har jag i dagens läge funnit ca 40 vuxna personer plus en hel del barn i byn.

Men det är inte nog det, min styvfar hann forska på min mormors och min morfars släkt och i deras, särskilt min mormors släkt, har jag haft många präster, komministrar och kyrkoherdar i Dalarna, bl.a. i Mora, Orsa, Ore, Rättvik, Gagnef, Särna och Idre.

Döm om min förvåning när jag finner en man, född 1654 i Morkarlby, just på den plats där jag nu bor. Så inte är det konstigt att jag trivs så kollosalt bra här. Och jag fortsätter att släktforska, det tar nog inte slut förrän jag själv är slut.

Ella-Marie Ekholm