MALMKÖPING För några år sedan grävdes en gammal kulvert bort framför Länsmansgården och på 60 centimeters djup återfanns två grundstenar som utgjort hörnet för en tidigare byggnad. Mellan stenarna låg ett starkt vittrat mynt från 1660-talet och frågan väcktes: Vem bodde här då?

Varje plats har sin unika historia och det går ofta alldeles utmärkt att spegla svensk historia i såväl stort som smått från lokal horisont. Den lilla orten Malmköping mitt i Sörmland är ett gott exempel. Här på Malma Hed låg Södermanlands Regemente förlagt från 1774 till 1921 och då sprudlade platsen av liv. Men redan före köpingens tillkomst 1785 fanns det två intressanta gårdar vid kyrkan i Malma By, nämligen Malma Rusthåll och Länsmansgården, gårdar som idag utgör ett Hembygdsreservat. Villåttinge Härads tingsplats låg här sedan slutet av 1500-talet, därav Länsmansgården.

För några år sedan grävdes en gammal kulvert bort framför Länsmansgården och på 60 centimeters djup återfanns två grundstenar som utgjort hörnet för en tidigare byggnad. Mellan stenarna låg ett starkt vittrat mynt från 1660-talet och frågan väcktes: Vem bodde här då?

Jo, det visade sig vara en kronolänsman Ljunglöf. Släkten hade funnits i socknen sedan 1500-talet och flera av dem hade varit länsmän under 16- och 1700-talen. Släktens historia fanns till en del dokumenterad i boken om "En gammal Stockholmsfirmas historia". Den skrev Ludvig Nordström 1930 - alltså Lubbe Nordström som skrev om Lort-Sverige.

Jacob Fredrik LjunglöfFoto: Tobaks- & Tändsticksmuseum Det visar sig då, att snusfabrikanten Jacob Fredrik Ljunglöf, vars firma under 1800-talet utvecklades till Europas största i sitt slag, han härstammade från just länsmanssläkten i Malma By! Firman Ljunglöfs fanns kvar i släkten fram till 1915 då Tobaksmonopolet tog över den, men än idag finns firmans starkaste varumärke kvar, nämligen snuset "Ettan". Kvar finns också hans förfaders hus, Länsmansgården och det mynt som förmodligen någon av hans förfäder av okänd anledning placerade i grunden - kanske för att bringa tur eller lycka. I så fall lyckades man över förväntan, för ur samma släkt härstammar också skalden Bernhard Elis Malmström och historikern och statsrådet Carl Gustaf Malmström - åda en gång ledamöter av Svenska Akademien. Men det är kopplingen till Snus-Ljunglöf jag gärna uppmärksammar, för det är det som idag gör "Ettan" till ett prisvärt alternativ för en snusare från Malmköping?

Brännvinet då? Jo redan på 1870-talet inrättade den driftige handlaren A L Andersson en spritbutik i Malmköping. 1892 överlät han verksamheten till disponenten Alfred Andersson, som flyttade det "Nya Spritbolaget" till Torget. Här kunde man köpa allt från "Borgmästare Bränvin" till "Fin Battavia Arrak", ja Alfred fick efter kemisk-teknisk analys också godkännande och lovord för en egen framtagen punsch.

Alfred och hans hustru Jenny bodde först i ett gammalt hus vid Torget och Jenny har berättat om hur hon där en natt mötte en vålnad som försvann först efter det att man uttalat Guds namn. Så småningom flyttade man till en villa nära kyrkan och där föddes den son som kom att bli far till allas vår Hasse Alfredsson. Hasses farfar, Alfred, visade handlingskraft på flera sätt i köpingen. När Södermanlands Regemente under sina sommarmöten på Malma Hed förvägrade köpingsborna tillträde till badplatsen vid Hosjön - det s.k. "Knektis" - lät Alfred helt sonika anlägga en ny badplats med badhus mitt emot "Knektis" och så var det problemet löst! Platsen kallades allmänt för "Alfreds Badanstalt".

Idag är både det och soldaterna borta, så nu badar åter köpingsborna vid "Knektis", alltmedan Alfred och hans Jenny vilar under sin gravsten på L:a Malma kyrkogård, inte långt från stråtrövaren Hjerts grav. Kvar finns också bilden som visar hur Alfred och hans anställda pumpar in brännvinet från stora fat till lagring i spritbolagets lokaler. Dessutom berättade Hasse Alfredsson för mig, att han fortfarande har kvar den lilla svarta, vaxpärmade anteckningsboken med receptet på farfar Alfreds lovordade punsch.

Leif Jacobsson