SKORPED, ÖRNSKÖLDSVIK Jonas Svensson, August Andersson och Gustav Sellholm var på en skogsavverkning i trakterna av Skorped fem mil väster om Örnsköldsvik. Det var i början av 1960-talet dom högg på ett ställe som heter Grönåsen.

Det var en kall vinter. Förutom det så hade det snöat rejält. Drivorna låg höga mot kojväggen. Vardagen var sig lik dom jobbade oförtrutet och kvällarna i kojan blev enahanda. Jonas var musikalisk och hade fiolen som han spelade på om kvällarna, det kunde vara en vals eller annan låt som stråken gled för att avsluta med den klassiska heldagskväll i timmerkojan.

Det hade blivit läggdags och snart somnade alla in. August vaknade med att det ven i taksprånget. Han tittade ut och såg att en snöstorm härjade ute. Nu blir det att skotta sig ut i morgon sa han. Inte blir det så mycket snö sa Gustav Sellholm då han vände sig i slafen. Morgonen grydde och nog hade det snöat och drivit runt kojan. Knappt det gick att få upp kojdörren. Vid morgonfrukosten märkte dom att det snart var slut på mat. Några tunnbrödbitar fanns i skafferiet. Det var mycket snö och det var inte lätt att pulsa i den ner till byn som nästan var en mil i från. August och jag far ner till byn och handlar, sa Gustav. Men vi är skyldiga där insisterade Jonas och än har vi inte fått några pengar från bolaget.

August och Gustav åkte skidor i hopp om att än få en kredit. När dom åkt tre kilometer genom snöskrudad skog mötte dom en traktor med plog som mödosamt tog sig fram. Han stannade och pratade med Gustav och Jonas. Jag ska försöka få upp vägen till er koja innan kvällen. Dom skidade vidare och var nu framme vid handlarn i byn. Nu tar vi Gud i hågen tänkte Gustav innan dom gick in. Direkt han såg dessa skogsarbetare blev han ömsint och lät dom proviantera. Han hade inte hjärta att låta dem fara till kojan utan mat. Annars var han restriktiv och var noga med att det betalades i tid.

Dom hade nu ryggsäckarna full med kött och diverse andra matvaror. Det blev några extra kilo att bära men det skulle dom nog klara tänkte dom. Innan dom for i väg så hade en person stoppat ner två litersflaskor hembränt vilket dom gladdes extra åt. Nu gick färden genom skogen som en dans. Snön yrde men det bekom dom inte och när dom kom fram till kojan gladdes dom åt att traktorföraren hade plogat ända fram till bron vid kojan.

Jonas var även han glad och han var duktig på att laga mat så nu blev det en riktig festkväll. Fiolen kom åter fram, nu sjöngs det i kojan så att fönsterrutan nästan vibrerade. Våren kom till sist och dom återvände till Anundsjö. Sommaren gick fort över och Gustav såg över verktygen inför kommande skogsavverkning. Han stod en tag funderande månne det inte bli en sådan vinter som på Grönåsen.

Nils-Åke Eklund