BERGS SOCKEN Om livet som lantbrevbärare åren 1932- 1962, med utgång från Lidnäs järnvägsstation till Bergslunds poststation. Båda numera nedlagda.

Min far började som lantbrevbärare 1932. Första två åren körde han med häst men fr.o.m. 1934 då linjen utökades blev turen bilburen.

Posthanteringen var närmast ett familjeföretag. För min del var jag delaktig redan vid fem års ålder då jag hade som uppgift att klockan 6 varje morgon gå ut i stallet och ge hästen Docka sitt morgonfoder.

Nästa arbetsperiod kom på 1940-talet då bilen skulle framföras med gengas. Första tiden fanns inte träkol av kvalitet så vi fick kola själva. Vi murade en liten kolugn med plats för fem plåttunnor. Dessa fyllde vi med ved och i centrum kunde vi elda med spillved. Ugnen täcktes med plåtar och jord. När vi eldat ett par dygn var kolen färdig.

Efterhand började företagare bygga kolugnar för större produktion och då köpte vi kol.

1940 blev far inkallad till beredskapstjänstgöring. Min syster var då 20 år och fick träda in som vikarie. Första dagarna hade hon en person med sig som hade körkort men efter en vecka gjorde hon körprov och fick sedan omedelbart körtillstånd. Hon körde posten cirka sex månader under denna period.

Nästa inkallelse kom 1943, men då gick min syster på folkhögskola och den ville hon inte lämna.
"Det får bli du som tar vid", sa far. Tre dagar hade jag, som då var femton år, på mig att lära allt om posthantering, dvs. prenumerationer, skicka och lämna ut pengar, dela ut pensioner samt givetvis tidningar. Som väl var hade jag åkt postrundan så många gånger att jag kände till folket. Grannar och vänner som hade körkort anlitades som privatchaufförer.

Efter några månader kom min syster hem och hon fick överta postkörandet. Hon var emellertid inte trakterad av att hantera den sotiga gengassysslan så jag fick sköta allt för- och efterarbete för dagen. Hon ville sätta sig i körklar bil.

Ett privilegium som barn var att kunna bjuda kamrater på biltur. Vi åkte postrundan.

1962 när far körde en av sina sista turer tog jag med mina egna två små pojkar för att de skulle få uppleva postrundan. Jag följde med vid sidan om och filmade turen.

1992 hade ännu en lantbrevbärare avverkats och poststationen Bergslund drogs in. Jag följde även då med en tur med videokamera. Postkunder fick då tillfälle att berätta. Dessa inspelningar redigerade jag samman och har visat för Bergborna.

Karl Olof Karlsson