KARL ÅSANDERS SAFTFABRIK I KROKVÅG Karl Åsander startade en saftfabrik i Krokvåg tillsammans med sin bror Oskar. Han kom till byn över skogen dragande på en kälke. Året var 1909.

I min hemby Krokvåg, Ragunda i Jämtland fanns en safttillverkare - Karl Åsanders Saftfabrik, när jag var barn. Karl var född i Själevad, väster om Örnsköldsvik, år 1886. 1909 kom Karl och hans bror Oskar vandrande över skogen dragande på en kälke och med ryggsäckar på ryggen. Det fanns en gästgivaregård i Krokvåg där de båda tog in.

Gästgivaren Pelle Vinberg hade två döttrar och två söner. Bröderna Åsander fick arbete hos Vinberg. I byn fanns en saftfabrik som hade gått i konkurs och Karl Åsander övertog rörelsen och startade en ny saftfabrik. På vintrarna reste Karl och Oskar runt i mellersta och övre Norrland och tog upp order. De hade en tjock orderbok då de kom hem. Då sattes kokningen igång, efter ett mycket hemligt recept och den sköttes av Karl och två anställda. Leveranserna skedde per järnväg mot efterkrav.

Hallonsaften var en ren naturprodukt. Sommartid köptes skogsbär upp för hela årsproduktionen. Sin största framgång noterade Karl Åsander vid Stockholmsutställningen 1920, då han erhöll fyra guldmedaljer för sin saft. Även läskedrycker framställdes i fabriken.

Vinbergs dotter Ingeborg och Karl hade fattat tycke för varandra och vigdes i all enkelhet 1916. Rörelsen utvecklades snabbt och en ny fabrik byggdes 1924 på svärfaderns gård. Paret hade också övertagit gården. Två barn föddes i äktenskapet, Bobo och Torsten.

Karl Åsander avled 1940 och hustrun fortsatte att driva verksamheten tills sonen Torsten kunde ta över. Men Karl Åsanders hemliga recept tog han med sig i graven. Under senare år tillverkades det essenssaft.

Vid jul kördes saft och läskedrycker ut i byn och byarna omkring med häst och släde. Läsken såldes i trälådor med lock om 75 flaskor och i öppna lådor om 100 flaskor. Mitt tidigaste minne var när en kördräng körde av vägen och hela ekipaget tippade i djupsnön. Vi ungar som hört om händelsen kom snabbt och hjälpte till att söka flaskorna i den djupa snön. De flaskor som inte hittades frös säkert sönder till nästa dag. Det var kalla vintrar i början av 1940-talet, ända ner till 45 minusgrader.

Läskedryckstillverkningen såldes sedan till Östersunds Ångbryggeri och kvar var safttillverkningen. Det kom många flickor från andra delar av länet till fabriken och flera av "saftjäntorna" hittade sin livskamrat i bygden och blev kvar. Saftfabriken finns kvar men tillverkningen har upphört sedan många år.

Jan Lindström