ASEA I LUDVIKA En av ingenjörerna sa till mig under lärlingstiden att jag tillhörde "begåvningsreserven" och borde studera vidare. Helt ouppnåeligt tänkte jag men ett frö var sått, kanske kunde jag nå vidare?
Jag är född och uppväxt i Los, en liten skogsby i västra Hälsingland. Los är mest känd för invandring av skogsfinnar under 1600-talet och för en koboltgruva under 1700-talet. Grundämnet nickel upptäcktes där i koboltmalmen av mineralogen Axel Fredrik Cronstedt 1751.
Eftersom det inte var möjligt för mig att kunna studera på hemorten sökte jag andra möjligheter. Jag hittade ASEA:s lärlingsutbildning i Ludvika och den 24 augusti skedde avresan dit. Ludvika hade jag hört talas om via Dan Andersson och Brunnsviks folkhögskola.
Vid ankomsten till Ludvika och ASEA blev vi välkomnade och anvisade boende i en av de pojkbaracker som ASEA uppfört som bostäder för de pojkar som arbetade och studerade vid deras lärlingsutbildningar. Vi fick varsin säng och skåp ungefär som det blev i lumpen senare i livet.
En husmor i varje barack stod för mathållningen. Hon hade hjälp av en lite äldre och erfaren pojke som fungerade som ordningsman. I min barack var det Charlie från Norrbotten som hade den sysslan. Han var ganska gammal, 19 år, men han var bussig och trevlig och vi blev kompisar. Han hade en vevgrammofon och några skivor som han spelade varje kväll.
Nästa dag på ASEA blev det anlagsprov och fördelning av de första arbetsuppgifterna. Anlagsproven var bland annat att montera en mekanism. När man vevade på en vev skulle en hammare slå på en platta. Denna typ av montering passade mig och jag klarade provet bra. Ett annat prov var att tolka och läsa enkla ritningar, som jag också klarade fint.
Jag fick som uppgift att den första tiden vara hjälpreda hos avdelningen för avsyning av färdiga detaljer. Motiveringen var att det var bra att kunna hitta i fabrikslokalerna och att få förståelse för produktionsflödet. Efter introduktionen vid avsyningen under två månader fick jag nu erbjudande att bli svarvare. Den som introducerade mig till en svarv sa att jag skulle få den svarv som Charlie Norman stått vid. Det lät ju imponerande då, men efteråt har jag förstått att det sa han till alla nya för att glädja nybörjaren på hans yrkesbana.
Samtidigt som jag började vid min svarv fick jag ett erbjudande att gå en elementarkurs i ritteknik. Det kom att visa sig att kursen i ritteknik skulle få stor betydelse för mitt kommande yrkesliv. Läraren i ritteknik var en av ASEA:s ingenjörer, som påpekade att jag tillhörde den så kallade "begåvningsreserven" och att jag borde utbilda mig till ingenjör. Då lät detta ouppnåeligt men ett frö var sått och längre fram läste jag en intensivkurs vid KPS i Kristinehamn för att få realskolekompetens, vidare med studier på tekniskt gymnasium och sen teknisk högskola. Så min önskan om vidare studier gick till slut i uppfyllelse och det slutade med att jag blev lärare i design vid högskolan i Sundsvall.
Gunnar Nilsson
Laddar...
SVT Play
