ERKKILÄ, FINLAND Det här handlar om att delar av mina rötter finns på andra sidan Östersjön. Den handlar om sommarlov hos farmor och farfar.

Varje sommar for vi till Finland för att bo hos farfar och farmor. Hur vi tog oss dit var olika. Ibland med tåg och båt, men även med bil.

När vi åkte med bil så startade vi från Eskilstuna och åkte den långa vägen upp till Haparanda. Sen när vi kom över till Finland åkte vi en bra bit ner till Nivala, eller närmaste bestämt Erkkilä där min pappa kommer ifrån. Resorna till Finland och hem kunde vara lite äventyrliga, men det är en annan historia.

Farmor och farfar hade ett utedass, en bastu, kojan (en liten gammal lada) och så deras lilla hus. Vi bodde i kojan. Där sov vi på madrasser på golvet eller i tältsängar. Och friheten utanför var vårat vardagsrum och kök. Vi hade en kylgrop i marken som kylskåp. Tvätten fick man tvätta förhand och hänga upp på tvättlina.

Jag vågade inte gå på utedasset, och jag nådde in upp till sätet utan jag fick sitta på en potta i bastun. Det kommer jag ihåg så väl. Solen och värmen som letade sig in genom dörrspringan. Flugor som surrade i fönstret. Den sprakande elden i spisen, för att värma upp vatten och värma upp bastun.

Farmor och farfar hus låg först i kanten av en skog, men sen så högg de ner skogen och började bryta torv. Så helt plötsligt så stod deras hus mitt på ett stort fält där alla i byn kunde se vad som försigick hos oss - svenskarna. När vi behagade gå upp, när vi gick på toaletten, när vi bastade eller när vi bråkade kunde alla i byn underhålla sig med.

Våra närmsta grannar var ett gäng kossor. När skogen fanns så smet de, och några kossor försvann. Jag har ett vagt minne att de gick ner sig i något kärr. Kossorna glodde på oss och vi på dem. Av någon anledning så skulle de alltid till att bajsa och kissa när vi skulle äta. Tur att ingen av oss i famljen var äckelmagad. Eller så skrämde de slag på oss när de kliade sig på ryggen mot kojans yttervägg mitt i natten.

Erkkilä som byn heter ligger i närheten av kyrkbyn Nivala (som nuförtiden kan kalla sig stad) och därifrån så kom det en varubuss. Till den fick jag följa med både farfar och farmor, för att köpa lemonad eller glass. När jag följde med farfar kommer jag ihåg att jag fick småspringa efter på grusvägen, för han gick så fort. Mamma och pappa har berättat för mig om när jag fick följa med farmor och handla. Det var meningen att hon skulle köpa glass till hela familjen, men när vi kom tillbaka så hade hon köpt glass bara till mig och sig själv. Gissa om alla blev sura.

Maten i Finland har något rosaskimrande över sig. Allt tycktes smaka så mycket godare där. Korven, makaronerna, glassen, saften och ja listan kan göras lång. Veckans höjdpunkt var att åka in till Nivala och köpa glass eller köttpiroger.

Förrutom kossorna med tillhörande flugor och bromsar så fanns det andra djur. Knott och mygg. En och annan igelkott som vi matade. Och så farmors katt Sirkka. Fast Sirkka var sig inte lik sommar efter sommar. Den bytte både färg och storlek, även kön. Fast en av denna långa radda av Sirkka så är den en vi minns, och den döpte vi till Piss-Nisse.

Stackars Piss-Nisse blev helt galen av att helt plötsligt en dag ha en massa främmande människor på stället. Det han kunde göra för att protestera var att markera det mesta som han kom åt. På våra sängkläder, in till kojan och på bilen. Fast han var fin den där Piss-Nisse. En stor röd hankatt. Jag tror räven tog honom sen den vintern. Det var sorligt.

Tänk dig detta. Du kommer uttassande från bastun i en stor morgonrock och sätter dig i en campingstol. Du får smörgås, kanske lite lemonad och sockerskorpor. Myggen surrar och knotten biter. Du är trött efter en lång dag i solen med bad, cyklande, grävande och lekande. Och över allt detta skiner en sol som aldrig går ner...

Lena Kauppila