OHS BRUKSSAMHÄLLE, VÄRNAMO Det är en strålande sommardag med blå himmel och mild bris. På cykelns pakethållare ligger två långa trasmattor ihoprullade. De hänger ned lite på sidorna. Ruskens blå vatten ligger inbjudande då mormor leder cykeln tvåhundra meter bort till sjön och bryggorna.

Det är en liten slingrig grusväg. Till vänster ligger "barkahögen", det som blivit kvar av träden då man tillverkat pappersmassa på bruket. Till höger står de fyra bruksstugorna i en rak linje. Röda små stugor med vita knutar och sjöutsikt. De byggdes mellan 1828 och 1841 och var från början smedbostäder på den tiden då Ohs hade järnbruk.

Rakt framför sig har mormor fabriksbyggnaderna till Sveriges minsta pappersbruk med huggmaskin, flishög, kokeri och pappersvalsar. Morfar arbetar i stenmagasinet med att lasta stockar för huggning. Ett fysiskt krävande och tungt arbete.

Nu är mormor framme vid bryggorna med tvätten. Här har varit sågverk tidigare. Bakom träden skymtar herrgården, en stor gul 1700-talsbyggnad. Hon rullar ut de färggranna randiga mattorna på bryggan. Det gungar till lite. Hon öppnar en påse och tar fram ett paket grönsåpa. Först doppar hon ned mattorna en gång i vattnet så de blir ordentligt genomblöta. Sen tar hon en rejäl klump av såpan och stryker ut den lena såpan på mattan. Sen fram med skurborsten och gnugga för allt hon är värd. Det blir ett vitt och härligt lödder och lukten är ljuvlig. Så får hon vända på mattan som nu har blivit riktigt tung. Nu får hon vara försiktig, det kan bli halt på bryggan och det är djupt i vattnet nedanför.

Så är det dags för en sista sköljning. Såg hon inte en skymt av herrgårdsfrun minsann? Bäst att inte verka nyfiken. Man har ju respekt. Mattorna rullas ihop, vrides ur så gott det går och läggs tillbaka på tvären över pakethållaren. Det droppar hela vägen hem. Mattorna hänges hastigt upp på klädsträcket mellan två björkar. Nu är det bråttom. Hon måste vara klar med middagen tills morfar kommer hem. Exakt klockan ett ljuder fabriksvisslan och några minuter senare är han hemma i köket. Morfar är muskulös och brunbränd. Efter middagen lägger han sig raklång på köksgolvet med en kudde under huvudet.

Klockan två ljuder fabriksvisslan igen för att meddela att han skall vara tillbaka på sitt arbete. Mormor värmer vatten på vedspisen för att sen börja med disken. Hon tittar ut i köksfönstret på den lilla fiskarstugen och sjön. I eftermiddag skall hon plocka lingon och sälja.

1978 lades Sveriges minsta pappersbruk ned och samhället förändrades.
I dag är stenmagasinet bruksmuseum och den smalspåriga järnvägen "museijärnväg" och turistmål.

Ros-Marie Mattsson