RONNA, SÖDERTÄLJE Mammorna var hemma. Papporna jobbade och barnen lekte på gården.

• Denna berättelse blev tv-program! Läs mer här.
• Läs berättelse: Optimism och stolthet i 1960-talets Västra Frölunda
• Läs berättelse: Minnen från en barnrikekåk
• Se arkivfilm: Att se in i framtiden - om 60-talets stadsplanering
• Se arkivfilm: Husesyn i nya Sverige

Vi bodde på sjätte våningen på Klövjevägen 23. Huset som låg närmast skogen. Sex personer i en fyra tror jag. Jag fick börja på lekis ett år tidigare för att det blev en plats ledig och min äldre bror gick där. Väderkvarnen hette det. En formstöpt barnstuga efter 70-talets regler och trender.

I de stora husen var det fullt av barnfamiljer. Storfamiljer med många barn. Jag minns dom oändliga lekarna med hela gårdens alla barn involverade. Burken tog timmar innan alla var fångade. När morsan ropade in oss till middan och vi ville veta vad det var för mat så blev svaret alltid "oxfilé!" eller "Mat och potatis!". Nu fattar man varför.

Vi fick bara vara inne och leka om det regnade. Då sprang vi upp och ner i trapphuset mellan varandra och lekte. Hos grannen rakt över fick man alltid pannkakor.

På våren byttes sanden ut i sandlådorna. Då var det en jättehög med sand. Alla ungar grävde runt i högen som sakta spreds över lekplatsen i takt med intresset för densamma.

Man var aldrig ensam. Det var alltid någon som ville leka på gården. Nu har jag inte varit där på säkert 25 år. Förmodligen är skogen mindre och husen slitna.

Hans Qviström