VADSTENA LASARETT Klacken är fem år och bor på en bondgård. Det är efterkrigstid och ganska ont om mat. Klacken får gå på kalas, men kalaset slutar på lasarettet i Vadstena.

Klacken bor på en bondgård. På gården finns det många olika sorters djur. På gården arbetar en stalldräng och en piga.
- I dag ska vi åka till tant Rut i Linköping, säger mamma Bertha.
Tant Rut fyller år. Klacken och mamma Bertha ska åka tåg. Men först måste de åka cykel till järnvägsstationen. Klacken sitter på pakethållaren. Hon håller hårt om sin mammas midja.

Året är 1945 och Klacken har nyss fyllt fem år. Det har varit krig i Europa. Det är ont om mat. Ransoneringskort delas ut till alla familjer. Klacken tror inte det är sant när hon ser det uppdukade födelsedagsbordet hos tant Rut. Många sorters kakor; wienerbröd men framförallt tårtan. Klädd med gul marsipan och fylld med vispgrädde och hallonsylt. Barnen får sockerdricka och de vuxna äkta kaffe. Efter kaffet bjuder tant Rut på punschpraliner täckta med rosa strössel. Ja, det är verkligen en riktig födelsedagsfest.

Efter kalaset envisas mamma Bertha med att gå i klädaffärer. Hon vill köpa en ny kappa. Klacken sätter sig på ett trappsteg mitt i affären. Klackens mamma provar den ena kappan efter den andra. Klacken börjar gråta.
- Jag mår så rysligt illa, gnäller Klacken.
- Det är bäst vi åker hem, säger mamma Bertha.

Den mesta tiden tillbringar Klacken på tågtoaletten.
- Varför åt du så mycket tårta och choklad? säger mamma förebrående.
Men Klacken kan inte svara, hon bara kräks. Till sist är de hemma igen.
- Jag har så rysligt ont i magen, gnäller Klacken.
- Ta av dig skorna, säger mamma Bertha.
- Jag kan inte böja mig ner, gråter Klacken.

- Det är bäst vi åker till lasarettet i Vadstena, säger mamma Bertha till pappa Nils.
Resan går till Vadstena med taxi. Privatbilar får inte användas under kriget. Taxibilen kör upp framför Vadstena lasarett. Mamma Bertha stiger ur bilen. Hon bär Klacken i famnen. En sjuksköterska i blåvit uniform möter dem vid ytterdörren.
- Jag tar flickan, säger hon.
- Nej, nej, jag vill vara hos mamma.
Sköterskan rycker till sig flickan och försvinner iväg genom korridoren med det vilt skrikande barnet.

Klacken vaknar upp i en vit stålsäng. Längs hela väggen är det bäddar. En sköterska sitter på sängkanten.
- Var är mamma? Jag mår så illa, gnäller Klacken.
- Din mamma kommer i morgon och hälsar på. Vi har opererat dig i magen. Ligg bara stilla i sängen. När du behöver gå på pottan, trycker du på den röda knappen så kommer jag och hjälper dig.
På en annan säng bredvid Klacken sitter en lång flicka.
- Jag heter Barbro och han i den andra sängen heter Agne, berättar hon.
Barbros hår är rakt och mörkbrunt och hon har kolsvarta ögon. Agne är mager och blek med ljust kortklippt hår. De tunna läpparna har en blåaktig färg. Klacken somnar igen.

På natten vaknar hon av att hon har ont i magen. Hon trycker på den röda knappen. En klocka ringer i korridoren. Syster Britta kommer in och frågar:
- Vem ringde?
- Det var jag, säger Barbro. Jag måste ha pottan.
- Nej, nej ropar Klacken. Det var jag som tryckte på knappen. Jag måste ha pottan genast.
Men syster tror inte på henne, utan ger Barbro pottan. Men Barbro kan inte kissa. Det är tomt i pottan. Klacken skriker:
- Jag måste ha pottan fort!
Men syster lyssnar inte. Hela Klackens säng fylls av klibbig, brun, illaluktande sörja. Syster blir röd i ansiktet. Tvättar av Klacken och klär på henne en ren nattskjorta. Dagen därpå får Klacken vara uppe en kort stund. Hennes mor kommer. Hon ger Klacken en karamellpåse, en målarbok och kritor. Agne och Klacken börjar leka med varandra. De färglägger bilderna i målarboken. Agne får inget besök.

- Min pappa och mamma är döda, säger han. Jag bor hos min farfar i ett litet torp. Han har inte råd att åka hit.
Agne får en karamellpåse av Klackens mor. Syster Lisa lägger den i en kartong märkt med hans namn. Klacken får också en påse. Barbro får besök av en äldre, bister kvinna. Hon stannar bara en kort stund. Klacken får vara uppe allt längre stunder. Agne och hon leker stillsamma lekar. De låtsas vara doktor och syster. Barbro vill inte vara med. Hon står avvaktande i ett hörn av sjukhussalen. Dagen därpå hämtar den gamla damen Barbro. Tiden går fort och snart är det dags för Klacken att åka hem. Agne måste vara kvar på sjukhuset ytterligare en tid. Vad Klacken inte vet, är att Agne inte kommer hem mer.

Några dagar efter att Klacken kommit hem igen sitter Klackens mamma en morgon och läser tidningen. Klacken märker att något är fel. Mamma Bertha ser gråtfärdig ut.
- Titta här, säger hon. Här är en dödsannons. Det står att Agne är död.
Klacken förstår inte riktigt vad som hänt. Det är första gången hon möter döden.
- Kan jag inte leka mer med Agne nu? Undrar Klacken.
- Nej, svarar mamma. Men vi ska skicka fina blommor till begravningen.
- Mamma, jag vill gå ut och leka med Ingalill och Ulla. De står där ute på gårdsplanen. Ropa på mig när vi ska äta!

Gunilla Kälvesten