HUVUDSTAGATAN Kaféet är sömnigt. Denna tidiga måndagseftermiddag finns det bara två gäster.

De delar ett bord inne på avdelningen för rökare, som ligger längst in i kaféet. Öppningen till den rökfria avdelningen skiljs av en tunn vikvägg i grön vinyl som står helt öppen.

De båda männen känner varandra. Den ene talar oavbrutet, den andre sitter bara tyst eller lämnar ett oinspirerat ?Mmmm? då och då.

- Det är mitt problem med alkoholen som gör att jag har blivit förtidspensionerad, säger den pratsamme som är yngst av dem. Han är i 50-årsåldern. Annars hade jag varit arbetsledare på Scribona nu, berättar han för den tystlåtne som kan vara tio år äldre.

- Mmmm, bekräftar den tystlåtne.

Två stora fönster släpper in lite grått regnljus bakom nedfällda grå persienner. I varje fönster står en stor, avlång blomlåda. I dem finns vackra bladväxter, gjorda med en blandning av plast och tyg.

- Jag har massor av idéer, säger den pratsamme. Jag skulle vilja starta ett kulturhus i Solna. Jag skulle vilja fylla det med musik och dans. Jazzband, popmusik, kanske en liten symfonietta, säger han. Du vet väl vad en symfonietta är, frågar han den tystlåtne. Det är en liten symfoniorkester med tolv personer, svarar han sedan snabbt på sin egen fråga.

- Mmmm, säger den tystlåtne.

- Det finns så mycket bra musik nu, fortsätter den pratsamme. Det har varit dött på den fronten i 20 år, säger han, men nu kommer det massor av bra musik. Jag brukar se det på teve på eftermiddagarna, säger han. Det är jättebra musikteve på eftermiddagarna, massor av livemusik. Det finns så snygg Coca-Cola-reklam på teve numera, fortsätter han i samma andetag.

Den tystlåtne hann inte få in sitt ?Mmmm? den här gången.
- Den är som konstverk, det är inte bara reklam längre, fortsätter den pratsamme snabbt och pekar på tavlorna i kaféet. Se där, säger han, se på den vackra kvinnan i Charleston-kläder som håller i Coca-Cola-flaskan. Det är verkligen konst, säger han. Men det där är förstås ett tryck, en efterproduktion, lägger han till sakkunnigt.
- Mmmm, lyckades den tystlåtne skjuta in.

Den pratsamme växlar snabbt över till hemmet där han bor.
- Det är en blandning av alkoholister och sinnessjuka som bor där, säger han med bedrövelse i rösten. Golvet är fullt av pissfläckar, jag måste ha strumpor och skor på mig så fort jag ska röra mig i hemmet för att inte få kladdet på mig, berättar han. Jag har lärt mig ganska mycket på gitarren nu, fortsätter han i samma andetag.

- Mmmm, säger den tystlåtne.

- Jag har lärt mig ta ackord som Keith Richard. Keith lyfter liksom på en sträng när han byter ackord och får ett jättehäftigt ljud. Det har jag börjat lära mig nu, berättar han.

- Mmmm.

Det gula ljuset från taklamporna lyser upp rummet. Väggarna är kanske vita men de ser mest gula ut. Kanske är det lampornas sken som ger den färgen, kanske är det all tobaksrök som genom åren har färgat väggarna. Den nedre delen av väggarna är klädd med stående träpanel. Golvet som ser ut som om det är gjort av kakel är lagt med vinylplattor med kakelimitation.

- Nu är jag trött på att prata om mig själv, säger den pratsamme. Nej förresten, jag är trött på allt prat. Nu vill jag bara vara tyst och ha det tyst, säger han.

- Mmmm, lägger den tystlåtne till.

Knut Natt och Dag