KALMARSAND VID MÄLAREN "Vi ska cykla till Sigtuna!", ropar jag till min kusin. "Mamma ska cykla med oss! Vi ska göra en utflykt!". Jag är 10 år och min kusin några år äldre.

Vi bodde i Kalmarsand intill Mälaren med skogbeväxta åsar och bördiga åkrar. Där fanns många trädgårdar med tillhörande grönsaks och blomodlingar.

Jag var en liten mager, finlemmad flicka, myggbiten och fräknig. På landet hade man inte semester som nu, utan ledighet togs ut när det gavs tillfälle. Nu var det tillfälle och min mor gjorde uppehåll i sina trädgårdsbestyr.

Sagt och gjort, vi kom upp på våra cyklar och trampade iväg på slingrande grusvägar. För att göra cykelturen lite kortare skulle vi få åka med överrodd bortom Askegård. Det kändes spännande att knacka på hos roddaren och be att få komma över till Sigtuna.

Gubben var inte sen att komma på fötter och vi följde med ner till bryggan. Cyklarna ställdes i en buske intill bryggan. Båten var en nätt liten roddbåt. Inga flytvästar, bara att hoppas att båten inte skulle ta in vatten eller kantra!

Mamma som hade lätt att prata med folk fick roddaren att berätta om hur överrodden kunde vara. Ibland kunde det blåsa ordentligt på Sigtunafjärden och vågorna kunde gå höga. Vi lyssnade spänt och spejade ut över vattnet. Idag sken solen och bara en lätt krusning bröt vattenytan. Solen sken och det skulle bli en varm dag.

Efter en kvart var vi över och Sigtuna låg framför oss som en kuliss.
Smala gator och gamla hus. Vilken utflykt!

Nu skulle vi gå på konditori och äta bakelser! Den sommarn var ju varm och getingarna mådde som allra bäst. Getingarna kastade sig snabbt över oss när vi kom balanserande med varsin bakelse och varsitt glas saft. Vi fick inte en lugn stund. Upp och ner for vi, ropade och tjoade. De surrade överallt. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men vi klarade oss ifrån att bli getingstungna.

Vi fick tid att titta lite närmare på de gamla husen och kika in genom fönstren till olika affärer. Fönstren satt lågt ner och kullerstensgatorna var trevliga att gå på. Va vi var lyckliga!

Hemresan skulle gå över vattnet till Håtuna igen. Nu fick man dra i en semafor och hoppas att roddaren såg semaforen från andra sidan. De gjorde han och vi roddes tillbaka till bryggan.

Så tog vi våra cyklar och åkte tillbaka på slingrande blomkantade grusvägar. Min mor tyckte säkert att hon fått ett trevligt avbrott i sitt arbete också.

Marianne Jönsén