HISINGEN-BISKOPSGÅRDEN I ett av husen bodde "Lilla Fridolf" eller som han heter mer privat, Douglas Håge. Det gick många dagar innan jag vågade ringa på hans dörr. Men till slut tog jag mod till mig.

1959 var ett glädjens år. Då flyttade vi från en etta på 30 kvadrat med badkar i källaren som delades av alla 20 boende. Inget varmvatten fanns i lägenheten, en toa med litet handfat, det var det hela.

Sensommaren 1959 hade varit ovanligt varm och regnfattig, inte en droppe regn på tre månader. Jag skulle fylla 10 år, stora grabben alltså.

Jag hade tidigt utvecklat mitt affärssinne. Det var vanligt på den tiden. Då lönerna var låga blev det nödvändigt att man hjälpte till med familjens inkomst. Mamma var som dom flesta mammor hemmafru.
Pappa arbetade i tullverket ? "tullsnok" som dom kallades för. Lönen var låg, men det sas att statens kaka var liten men säker.

Så jag "tjackade tidningar", GT på vardagarna, GP på söndagen. Det gällde att ligga i och det gjorde jag. Jag var stor och lång för min ålder så jag hade inga problem om det kom någon som försökte sno åt sig mitt "distrikt".

På andra sidan Hjalmar Brantingsgatan 7 där vi bodde hade dom byggt höghus, ja dom var la inte mer än en 6-7 våningar. Men vi tyckte dom gick till himmelen. Där fanns det hiss. Hade aldrig sett en hiss så där skulle jag sälja och muta in det som mitt område. Efter många hårda duster med andra grabbar blev det till slut jag som stod som herre på täppan.

I ett av husen bodde nämligen "Lilla Fridolf" eller som han heter mer privat, Douglas Håge. Det gick många dagar innan jag vågade ringa på hans dörr. Men till slut tog jag mod till mig.

En tidig söndagsmorgon ringer jag på. "Vem é de?" hördes hans lite nasala röst. "Göteborgsposten, vill farbror köpa GP av mig?" "Ett ögonblick", sade rösten, och jag väntade med spänning. Hade god lust att bara springa därifrån men min nyfikenhet tog över. Detta skulle bli nåt att skryta med för kompisarna.

Dörren öppnades och där stod han i morgonrock. Håret på ända, men livs levande. Jag stammade: "Vill farbror Fridolf köpa en GP av mig?"

Jag såg hur han lyste upp: "Jo visst ska farbror Fridolf göra det!" Han hade nog svårt att hålla sig för skratt och kom tillbaka med en hel krona. Jag fumlade med växeln. Han tittade på mig och sa: "Behåll du resten, du går väl på matinén nu idag?" För varje söndag gick vi på "tjinne" som det heter i Göteborg. Biomatinén kostade 75 öre, så det såg man till att man hade.

"Du kan komma nästa söndag också, men inte så tidigt som idag", sa han och det gjorde jag ända tills vi flyttade till Biskopsgården.

Lennart FJ Håman