SKOGARNA VID HÖGFORS BRUK Historien om två arbetskamrater, Sigvard och Kristian, som tillsammans for ut på en något olovlig kräftfisketur. Kristian var experten. Han visste allt om fiske och fick ALLTID fisk.

Krisse hade fått tips om ett bra kräftvatten, det kanske inte var ett lovligt vatten, men det bekymrade inte Krisse. Det bestämdes att Sigge skulle få följa med, därför att Krisse behövde hjälp med att frakta burarna. Detta var i mitten av 50-talet, färdmedlet var moped.

Långt in i de djupa bolagsskogarna gick färden. Det visade sig, vid ett vägskäl, att någon befarade, att fler än Krisse ville njuta av de goda kräftorna. Vännerna stannade och studerade noggrant den stora förbudsskylten från Bruket, som tillkännagav, att här var förbjudet att, med risk för vitesföreläggande, i detta område, ens tänka på kräftor. Konstigt, tyckte Krisse: "Kosta på en så`n stor skylt, inte kan det gälla mig, det måste gälla någon annan".

De for vidare, och kom fram till "sin" sjö, där de gömde mopederna under ris och sly. De bar ned sin packning till stranden. Sigge betade burarna och Krisse lade ut dem efter konstens alla regler. Ha nu i minnet att Krisse ALLTID fick god fångst, INGEN kunde säga emot detta, INGEN.

Skymningen började falla, de åt (drack) av sina medhavda matsäckar, stämningen var god. Den steg ytterligare när dom vittjat sina burar, Krisse o Sigge plockade ned kräftorna under stort jubel i en medhavd jutesäck. Det var en god fångst. De upprepade proceduren med att beta och sätta ut burarna och väntade på ytterligare fiskelycka.

Det hade blivit skumt, så de såg strålkastarna på långt håll. Bilen uppe på skogsvägen närmade sig sakta, stannade och backade tillbaka tills den var mitt för mopederna. Två män klev ur och med tända ficklampor kom de ned mot sjön. Krisse var tyst, Sigge fick föra ordet.

Det var skogvaktare, och de ville ha en förklaring på närvaron av dessa främlingar. Hade inte herrarna sett förbudsskyltarna nere vid stora vägen? "Neej, va då skyltar?" Sigge förklarar att det hade dom inte. "Va, skriker Krisse, skyltarna! Vi stod ju och läste paragraferna i flera minuter!!" RIDÅ.

Den ena skogvaktaren hade visst varit militär, han övertog nu förhöret. "Har Ni fått några kräftor?" "Neej, säger Sigge, vi kom just nu, vi skulle just till att beta burarna." Men det gick ju inte att påstå att Krisse inte fått något, Han fick ALLTID något. Krisse hade stått tyst efter sin inlaga nyss men nu går han upp i falsett: "Har jag inte fått kräftor, faan, titta i säcken, nästan halv, kom för f-n inte och säg att jag inte fått kräftor."

Tjyvfiskarna med redskap, förpassades då in i en Volvo Duett, för vidare befordran till skogvaktarens hem, där räfst och rättarting skulle hållas. Väl inne i köket får Sigvard världens chock. På soffan vid köksfönstret sitter hans granne i kvarteret. En hög chef, med ett von före efternamnet, på företaget där Sigge o Krisse arbetar. Han är på besök hos den militäriske skogvaktaren. "Men hej Sigvard, vad är Du ute på för äventyr". Sigvard skämdes. Hade han kunnat krypa ur skinnet, skulle han gjort det.

En som inte skämdes, det var Krisse. Här fanns folk som förstod sig på fiske. Med hjälp av den "blöta" matsäcken berättade han nu vitt och brett om sina fiskefärder, för de förstummade åhörarna. Sigges granne kände inte igen Krisse, men det framkom att han hade hört talas om dennes fiskehistorier. Det blev herrarna Kristian och Sigvards räddning. Han "bönade" för de båda storfiskarna, så de slapp undan med att mista fångsten. Det bjöds tom. på kaffe i köket på kvällen, under tiden som Krisse "höll låda" om sina bravader, och som de närvarande då passade på att göra narr av men det fattade inte Krisse som tur var.

De blev sedan bjudna på skjuts till sina mopeder, så man kan väl säga att allt slutade lyckligt, till sist. Utom för Sigge. Han blev, på arbetsplatsen beskylld av Krisse, för att ha sagt att de två inte hade haft några kräftor med sig hem. Även om det var sant, så borde Sigge känt igen Krisse så väl att han visste att : Krisse fick ALLTID kräftor eller fisk. Ingen på arbetsplatsen vågade föra den där fisketuren på tal, men Krisse blev totalt "knäckt" en dag, när någon skrivit på hans arbetsbänk med stora bokstäver: "TJI KRÄFTOR".

Olle Israelsson