VÄGSTATIONEN I BRÖSARP För 10 år sedan kom jag av en slump förbi det lilla samhället Brösarp i Skåne. Precis vid infarten låg en gammal utrymd vägstation. "Lokal att hyra" stod det på en skylt.
I ett plötsligt infall hade jag just köpt två snygga begagnade parkbänkar och insåg att jag nog behövde just en lokal att hyra.
Ibland vet man inte varför man blir kvar på en plats. Kanske är det ett visst ljus, en viss människa, eller ett minne från någon annan tid i livet som avgör. Jag upptäckte i alla fall att jag trivdes på den där medfarna, rejält skitiga vägstationen. Den låtsades inte var något annat än just en praktisk, ganska ful byggnad och hade just därför en sorts sträv värdighet.
Många människor stannade till på grusplanen utanför, för att se på kartor över Österlen. Efter en kort tid gjorde jag på prov om min lilla lokal till något jag kallade "Rum för konst", alltså ett minimalt galleri för alla som passerade platsen. Idag innehåller vägstationen en restaurang en turistinformation och ett konstgalleri. Det heter Neon och jag tror inte att det liknar något annat i världen. I garaget har vi konsertlokal, i det gamla kontoret finns ett café. Verkstäderna fungerar som konstnärsateljéer. Sandsilon är en plats för utställningar och konserter. Själv bor jag med min familj i det som en gång var vägstationens övernattningsbarack.
Många gånger har jag undrat över dom som gick i lokalerna här för 30-40-50 år sen. Dom som gjorde spåren i asfalten , fläckarna på golvet. Dom som levde i reviret före mig, alltså vägarbetarna. Hur såg deras rörelser ut? Hur tänkte dom? Och hur ser dom på oss som tagit plats på stället nu? Vägstationen i Brösarp är min plats i historien, men det var ju också deras liv och vardag. Jag skulle önska att jag för en stund kunde knyta ihop min tid med deras. Egentligen är vi kanske inte så olika. Dom var en del av den tidens handfasta infrastruktur - vägnätet. Jag är en del av en annan, osynlig, men idag kanske lika viktig: upplevelsekulturen.
Jonas Wahlman
Laddar...
SVT Play
