NÄRPES Hur jag hamnade från Österrike till Österbotten.
Jag var en 19-årig medicinestuderande i Wien våren 1969. Min studievän Georg övertalade mig att vi gemensamt med min gamla VW-bubbla modell -57 skulle resa till Nordkap via Sverige och sedan genom Finland där han hade en väninna från föregående sommaren.
Det lät intressant eftersom jag aldrig förr hade rest norrut. Vi ordnade genomfartsvisum för DDR men där gick bilens motor sönder: alla östtyskar förvandlades omedelbart till personifierade hjälpsamheter. Våra visum förlängdes av en tjänsteman närmast på vägen. Lastbilar stannade och tog oss i släp ända till Sassnitz där den stora vita Sverigefärjan väntade.
Jag kände redan då en sorts arrogans gentemot de fattiga östtyskarna och sedan på landet även gentemot oss med vår gamla söndriga bil. Vi fick dock en förmånlig utbytesmotor och sedan arbetade vi på Pripps utanför Stockholm. Det var en het sommar 1969 och folket var törstigt.
Flickvännen med systern - en gåva för mig - kom till Kappelskär. Det blev trångt i bilen men trevligt på alla vis. Georg och jag bytte om att köra hela vägen till norska Lappland men vi avstod från Nordkap av ekonomiska skäl. Vi for till en ö i Inari träsk och besökte den legendariske Paavo Pandi med fru sju km från Sovjetgränsen. Sedan nonstop till Borgå landskommun, flickornas hem.
Den 14:e september tog vi avsked och bordade Finnhansa i Helsingfors. Jag såg en vacker flicka viftande till sina närmaste och bad sedan Georg att fråga henne varifrån hon var hemma. Svar: Närpes i Österbotten med egen urgammal svensk dialekt. Så blev detta möte kärlek och flyttning för livet och nu är jag bl.a. patriotisk Närpeskonstnär och hängiven fornforskare.
Om eller då du, läsare, komma hit så guidar jag dig gärna! Du kommer inte att ångra ditt besök.
Michael Slama
Laddar...
SVT Play
