FORSBACKA GÅRD I STORA TUNA Det var en gråmulen dag i mars 1918. Tre unga beväringar: Erik, Anders och Per var hemma på helgpermission från sin rekryttjänstgöring på Dalregementet i Falun. De hade tråkigt - det fanns inte mycket att roa sig med.

Någon föreslog att de skulle skjuta kråkor. Det fanns gevär i gårdarna, gamla muskedunder avsedda att laddas med svartkrut. Per hade kommit över bomullskrut. Han laddar ett gammalt gevär med detta, siktar och trycker av. Det gamla geväret tålde inte den häftiga explosionen. Slutstycket lossnade, kastades bakåt och träffade Per i pannan. Det krossade pannbenet, trängde in i hjärnan, fastnade och stack ut som ett horn.

Per föll ihop medvetslös men vid liv. Han bars in i gårdens kök och lades på kökssoffan. Man kallade på doktor Westerblad från Borlänge som med hästskjuts eller kanske automobildroska tog sig ut till gården. Han konstaterade snabbt att han intet kunde göra för patienten med den enkla utrustning han hade i sin väska.

Per började vakna ur sin medvetslöshet. Han började skrika, fäkta med armarna och sparka med benen. Man band honom med rep vid sofflocket och började en mödosam transport till lasarettet i Falun. Först hästskjuts till Stora Tuna station där man fick invänta nästa tåg. Sofflocket med Per lastades in i en resgods- eller godsvagn. Tågbyte och omlastning i Borlänge och avlastning på stationen i Falun. Där bar man sofflocket med Per upp till lasarettet.

Överläkaren på kirurgkliniken, doktor Waldenström, opererade genast och lyckades avlägsna slutstycket. Lyckligtvis blev det ingen dödlig infektion vilket ju annars var det vanliga vid en så svår skada. Per vårdades sedan flera månader på lasarettet. Troligen gav hans skada en svår personlighetsförändring eftersom stora delar av pannloberna var borta.

Han hade svårt att sova på nätterna och fick varje kväll en spruta (morfin?). Till sist beslutades det om utskrivning och hemfärd. Men sista kvällen på lasarettet blev det något fel. Han fick för stor dos i sprutan och dog på natten.

Var det någon som ville skona honom från ett fortsatt liv som byfåne? Historien slutar med ett frågetecken.

Erik Dahlstedt